måndag 16 januari 2017

Ställtid och om att kasta ut julen

Nu har jag avslutat kursen jag har läst sedan 1/11. Den var tröttande bitvis, men givande och jag ångrar absolut inte att jag läste den. Just nu är jag i en period. Jag vet var jag har varit och var jag är, men inte vart jag ska. Kommer därför att bli lite mer fokus på hemmalivet och roliga "fluffiga" saker i bloggen, för att påminna mig själv om att livet är roligt också.

I fredags var det Tjugondag Knut, när det är tradition att kasta den svenska julen. Det har dock luckrats upp och idag finns det de som städar undan julen på Annandag Jul, de som gör det kring Nyår och några som gör det på Trettondagen. Det debatteras en del om vad som är "rätt" och för mig är det svaret givet "När det känns rätt". Själv så tog jag bort adventsljusstaken redan till nyår för att den inte passade längre och kändes som stagnerad energi, för att använda ett uttryck från feng shui. Adventsstjärnorna fick hänga uppe maximal tid. Det är så olika när jag känner att det räcker med jul nu, men generellt så skulle jag säga Trettondagen. När jag var yngre började skolan då och det kändes som att då var vardagen tillbaka. Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att jag hoppas på traditioner som uppdateras och tillåter känslor och flexibilitet.


söndag 1 januari 2017

Smaken av nystart

Mitt bord dukat inför nyårsmiddagen
Syntolkning: Ett bord dukat med en svart duk, ljusa tabletter och tallrikar. Belysningen är släckt och rummet lyses upp av 9 stycken levande ljus och en blå adventsstjärna

Gott nytt år mina kära läsare =) Jag hade inte så mycket pepp inför nyår. Trots, eller kanske tack vare, mina låga förväntningar blev detta nyår bättre än på många år. För första gången sedan jag och Goron flyttade ihop hade vi middagsgäster, nämligen Gorons bästa vän som till vardags bor i Kiruna och sambo. De var mycket bra middagsgäster, iallafall i mina ögon. V inledde kvällen med att gå och se "Rogue One-A Star Wars Story" (det kommer ett separat inlägg om den) och sedan blev det tvårätters-middag (kikärtscurry med halloumi och hemmagjord vegansk jordnötsglass med kolasås som dessert) och soffhäng. Det definierande ögonblicket när jag insåg att jag hade koll på läget, var när jag spillde ut en tredjedel av riset, och varkken fick panik eller bröt ihop. Det blev en middag med lite mindre ris helt enkelt. Jag läste ett klokt citat att de bästa nyåren är de som firas in, inte med full symfoniorkester, men med en liten glad trumpet. Så var mitt nyår, en liten glad trumpet. Kan också säga att i år sade jag inte "Gott nytt år" när det nya året slutade, utan "Fudge* you, 2016".

Nyårsdagen brukar bli en långsam historia, men i och med att nyåret blev så lagom, så hade jag lite energi. Har tagit itu med det mesta av post-middagsbestyr och har dessutom tränat. Provade dans soft, eftersom jag gillar dansinspirerade träningspass, men förra gången jag provade det kändes det flamsigt och oseriöst. Nu har en ny ledare tagit upp det, och det var som en omvänd hand. Mycket kul, vi dansade oss nästan runt hela världen. 

På vägen till gymmet kände jag den, smaken av nystart i luften. Det är en skön känsla, som jag försöker att använda till något bra. En klok vän till mig väljer varje år ett ord som får genomströmma hans mål under året. Jag har inspirerats och väljer att 2017 kommer att vara modets år. Det kommer att behövas, men jag hoppas att jag om ett år skriver på denna blogg att "Det krävdes mod under året som gick, men det var värt det".

*Ja, jag vet. Egentligen är det ett alldeles för gott godis för att använda som svordom, men jag sade något betydligt fulare och vill inte uppröra mina läsare.





onsdag 28 december 2016

Om människor som gnäller på andras sorg


Ida Kjellin har en viktig poäng. När en kändis dör så står det inte på förrän gnällspikarna står i farstun och ylar om att "Den kärleken borde riktas till den som lever" och "manar till aktion". Som om det skulle finnas en begränsad mängd kärlek i världen, och himlen förbjude att en enda droppe sprids på någon annan än de som lever. Det handlar om timing också. Varför skriva ut detta när en värld är i sorg? Det är helt okej att inte dela sorgen, men man kan respektera den. Någon skrev på en väns inlägg "Haha, jag tror att du trampade på en öm tå där ;-)", Då hade jag god lust att skriva. "Ja, vissa människor känner saker. Har du problem med det?"

Märkligt nog har jag aldrig hört dessa personer, som säger att levande människor är viktigare än döda, uttrycka några problem med dödsannonser, begravningsblommor eller smyckade gravar. Så min känsla är snarare att de vill ta billiga duktighetspoäng (ett uttryck jag kommer att återkomma till) genom att visa sig unika gentemot massan.