Mål för 2018

Nu har 2017 till slut lagts till handlingarna. Till skillnad från julen så hade jag ett bra nyår, med vänner, min självvalda familj, och det var väldigt skönt med ett firande som präglades av avspänd positivitet och en genuin vilja att umgås. Så oerhört skönt. På vägen hem i bilen pratade jag och Goron om flera saker, bland annat skapades ett av våra gemensamma nyårsmål där och då. Jag återkommer till det på listan. Jag börjar med mina egna personliga mål:

• Det jag mår bra av ska få ta större plats. Det gäller egentligen allt: mat, umgänge, återhämtning, träning osv. Jag har en teori att om de bra sakerna får ta mycket plats, så blir det helt enkelt inte utrymme för de triviala negativa sakerna.
  
• Jag kommer att bli en tuffare vegetarian. Ska man bjuda in mig så är det respekt för vegetarianismen som gäller. Använder du tramsiga uttryck som "Riktig mjölk" om komjölk och liknande, så får du klara dig utan mig. Jag har lyssnat klart på köttpropaganda.

Så nu kommer vi till mitt och Gorons gemensamma mål:

• Vi tänker lyssna ännu mer på oss själva när det gäller högtider och liknande. Som Goron konstaterade: "Så fort man får några dagars vila, så är det någon högtid där man förväntas göra saker på ett särskilt sätt". Speciellt nyår är lite besvärligt för Goron, i och med att han går upp 4:30 på vardagar, och på nyår förväntas man vara vaken till 2. Så nu kommer vi lyssna ännu mer på dagsformen när det gäller högtiderna. Behövs det för att vi ska må bra så struntar vi i dem. Med andra ord mera välmående, och ännu mindre traditioner, som känns väldigt lite förankrade i 2000-talets behov och numera mest är bjäfs och gläfs.

Död åt slentrianen

Någon sade att skiftet augusti-september är det "riktiga" nyåret, till skillnad från nyårsafton när helgdagar och liknande gör det svårt att komma igång med nya vanor. Jag har under veckan som gick tagit itu med saker som behöver göras. De har det gemensamt att det är saker som bara flyter på om jag inte hade gjort ett aktivt val. Sådan är jag-för vanor och rutiner men anti-slentrian.

1. Sagt upp ett abonnemang
Har provat ett tilläggspaket med tv-kanaler, men varken jag eller Goron kollade på dem, så nu har jag sagt upp dem och sparat 400 SEK per månad (!)

2. Dra ner på Cola Zero-konsumtionen
Ser över min konsumtion om Cola Zero (som jag har valt att dricka. Ditt val är ditt, mitt val är mitt) och har dragit ner till max 1 burk per dag. När jag dricker den är upp till mig.

3. Sagt upp prenumeration på tidningen Sweden Rock Magazine
Här var det inte pengarna som var den springande punkten, utan istället att jag inte hinner tar mig tid att läsa tidningen så den ligger bara och tar plats. Tidningar tar sinnessjukt mycket plats. Så den har jag nu valt bort, kommer det något vansinnigt intressant kan jag köpa lösnummer eller också återuppta prenumerationen.

En utfestad introverts bekännelser

Det har varit trötta veckor. Jublet (45-årsjubileum för mitt kära Tolkiensällskap) var roligt men tröttande, Jobbade dessutom lite extra efter jublet, och även om jag trivs bra på mitt arbete så resulterade kombinationen jubel+jobb i trött kropp. Dessutom passade ett virus på att bosätta sig i den trötta kroppen, så jag kämpar fortfarande med sviterna av en hosta. Mitt i alltihop hann jag med både 40-årsfest och tygresa.

Kombinationen hosta (som aldrig blev någon riktig sjukdom) och festligheter, samt tröttheten efter roliga saker, som kommer även om jag är frisk som en fisk, har fått mig att tänka till. Jag känner mig helt enkelt utfestad. Det är lite tråkigt att inte kunna köra på utan att tänka, men så fungerar jag och det är jag nog inte ensam om. Det är det som hände i min skalle när jag fyllde 35, att jag har slutat att be om ursäkt för att jag är dödlig och har behov. En bra sida av detta är att jag verkligen uppskattar de umgängen jag har som inte kräver så stor återhämtning. 

Så är läget och resten av sommaren hoppas jag bjuder på bio, dagsutflykter och annat skoj, så att den utfestade introverten kan bli mindre utfestad.

Det grå ger vika, och ännu en högtid över

Valborgshelgen har passerat, utan "fyr och flamme" för min del. Det här med att lägga ner högtiderna fungerar för min del, känner jag nu. Den molande känslan av att jag borde göra någonting har försvunnit. I måndags, när Goron och jag fikade hos hans mamma för att fira hennes födelsedag, mötte jag den första reaktionen. Det var Gorons mormor som när vi berättade att vi ägnat Valborg åt akvarievård som hon kommenterade: "Jaha, tillbringade ni Valborg så? Ni var inte ute och tittade på brasa?" Jag och Goron nekade unisont. Svaret kom suckande "Ungdomen av idag...det gjorde vi alla år när jag var ung". Kan säga att jag bet mig i läppen för att inte svara "Men, om vi ska vara uppriktiga, vad hade ni för alternativ?" I min värld, om man tycker något är tråkigt, är det hyggligare att stanna hemma och lämna plats åt dem som faktiskt gillar det.

Akvarievården var första gången Goron och jag hjälptes åt att sköta akvarierna. Det var riktigt mysigt och någonting som vi kommer att göra om. Så härligt att ha hitta en sambo som, utöver hans andra kvaliteter, delar mina intressen och är en naturbegåvning i akvarievård.

Om det är vårvädret eller något annat vet jag inte, men det känns som att den grå slöjan som legat över mitt liv den senaste tiden börjar att dra bort. Det känns skönt, Hoppas att den håller sig borta. Försöker att preparera inför sommaren för att orka (värme är inte min grej).

Min ställtid och jag

Det är lite ställtid i mitt liv just nu. Saker är på gång, bra saker och spännande saker, vilket gör att jag är lite mellan saker just nu. Det får mig att tänka på detta med ställtid, något som jag mer och mer förstår är viktigt. (For my international readers "ställtid" is the time when you adjust yourself mentally to go from one thing the other. Leaving for work, or going home is a brilliant example. Is the an expression for it in your native language?). Att komma underfund med att jag behöver, och påverkas av ställtid, har hjälpt mig oerhört. Det finns människor som kan från en sinnestäming till en annan som genom genom ett trollslag, men jag är inte en av dem.


Syntolkning video: Tony Stark flyger som Iron Man över New York. Han landar och rustingen tar av sig själv, bit för bit.

Jag har insett att när jag går från en aktivitet till annan fungerar min hjärna lite som Iron Mans rustning ovan. Den tas av bit för bit, och om jag stressar min själv i den processen så får jag gå runt med mentalt tunga stövlar eller en mask.

Hur är du med ställtid?

Bannlysa grubbel och skrivtorka

Har drabbats av skrivtorka vad gäller bloggen. Trots att livet inte har varit tråkigt-tvärtom har det sedan sist jag skrev bjudit på både syfestival och filmgille i mycket trevligt sällskap, så har skrivlusten inte funnits där. Googlade "skrivkramp blogg" och även om ingen av de 50 idéerna gav mig något så fick jag en idé som fungerade. I skrivande stund sitter jag och chattar med en vän som har mycket tankar på kvällen. Det har jag drabbats av mer än en gång så jag tänkte skriva mina bästa tips för att hålla grubbleri borta på kvällen.

1. Skriv listor-inte bara listor på vad som behöver göras den här veckan/månaden/helgen utan också "vill göra"-listor, med allt från att prova gult te till att skaffa en tatuering, hitta en ny kompis eller resa till Nya Zeeland. Det kan vara väldigt skönt att flytta fokus till vad du vill, istället för vad som gnager på dig.
2. Vill du inte skriva listor, skriv av dig allt.
3. Om du vill se något på TV/streamingtjänst/DVD, så välj något som du mår bra av och som du kan fokusera på. Jag har försökt titta på saker som innehåller mycket dötid, men då svävar tankarna iväg.
4. Gör något kreativt. Måla en fotoram, skriv den där låttexten du drömmer om eller sy paljettdrakar över hela din jeansjacka.
5. Bestäm tre saker du kan göra för att lösa det du grubblar på.

Vad är ditt bästa tips för att bannlysa grubblande?

En snöflinge-jul

'

Vad är en snöflinge-jul? Jo, det är ett uttryck som dök upp i huvudet när jag skulle förklara för Goron att jag är väldigt nöjd med hur vi har planerat vårt julfirande i år. Att det finns "så mycket luft" i det att inte hela planeringen faller ihop för att det dyker upp ett extra arbetspass. Det är något som jag gärna vill ta med mig till framtida jular. Vi pratade vidare, och vi kom fram till att en snöflingejul är positiv, har mycket luft i sig och ingen är likadan. Denna jul blir det inte så stort, har knappt haft några pynt framme och så, men det är okej. Så ser julen 2015 ut. Tidigare jular har jag laddat inför julen och tänkt att jag ska göra mängder av saker, och så har kanske 1% blivit av. Nu är det dags att hitta en ny relation till julen. Dessutom har ju Goron dykt upp i mitt liv, en ny härlig parameter. I detta tänker jag lyssna på Ernst Kirschteiger, känd inredare och inspirerande

*For my international readers, he is saying "You are the master of your own Christmas. Adapt it for the way you are feeling right now. It can be fantastic anyway"

photo credit: Snowflakes via photopin (license)

Om att ha nästan lite för roligt en mörk helg

Det här inlägget kan kännas som definitionen av taskig timing, men mitt personliga mående och världsläget har verkligen varit motsatt denna helg. Det har varit flera roliga saker i en följd. Jag brukar försöka att få in lite luft mellan mina bokade saker, men den här gången gick det inte att flytta på.

Det hela började på torsdagen, när jag och Goron gick på Intiman i Stockholm för att se "Rickard Söderberg är Gaytenor". Trogna bloggläsare vet att Rickard är en av mina stora inspiratörer i livet, och en av de människor som gör att jag vågar kliva utanför komfortzonen ibland för att göra världen bättre. Nu har han för första gången satt upp sin egen show. Otroligt fint och avskalat, två musiker och han själv. Underbar show, blandning av högt och lågt, vacker musik och prat om näthat, kärlek och annat viktigt. Så fint och personligt, det kändes verkligen att det inte bara var inövat. Efteråt tog han sig tid att signera böcker m.m. och ta selfies med alla som ville. Jag tog en selfie och fick världens goaste kram. Jag hade förlåtit honom om han inte hade kommit ihåg mig (sist vi sågs AFK var 3 år sedan och sedan dess har han blivit Rickard med hela svenska folket) men det gjorde han.

Från regnbågsskimrande stämband är steget inte så långt till gröna smaklökar. Jag blev bjuden på middag som tack för att jag har hjälpt min vän, och nu när hon äntligen har ett fast jobb så samlade hon de som hjälpt henne under den tuffa tiden på Lao Wai. Lao Wai är en fantastisk vegansk restaurang. Vi åt på kinesiskt vis och delade 5 rätter. Fina rena smaker, allt veganskt och kreativt. Flera av oss är också med i mitt sällskap och jag fick höra att mitt sätt att resonera kring mat är "typisk alvlogik".

Paralellt med händelserna ovan sydde jag på min klänning till november-banketten, och tre timmar innan jag skulle vara där blev den klar. Den var mycket skön att ha på sig och banketten i det stora hela var mycket rolig, både pga alla härliga människor jag fick träffa och att jag fick beröm för mina insatser i föreningen hittills. Mitt engagemang är på intet sätt slut. Bilder på klänningen kommer.

Kan meddela att jag var duktigt trött på söndagen, så det blev inget Nightwish för mig, trots att de spelade i Stockholm och jag ännu inte har sett deras nya sångerska i aktion. Det kändes som rätt sak att göra hälsomässigt, men det är första gången på 10 år som Nightwish gör en konsert i Stockholm och jag inte är där. Det fick mig att att fundera lite på "Vart är vi på väg?" men jag vill inte gå på en konsert av påhittad pliktkänsla och sedan inte ha kul. Jag tror också att många roliga upplevelser väntar på mig. Just nu pockar nördsjälen på mer än hårdrockshjärtat.

Anteckningar från en surkålsburk

Det här kommer att bli ett ärligt inlägg, och inte ett av den allra peppigaste sorten. Även om saker och ting har börjat att ljusna, (jag har fått ett jobb på 25% som känns bra och Goron tar ett nytt steg i sin resa mot tillfrisknande på måndag) så känner jag inte att jag är glittrande glad så jag borde. Tvärtom känner jag mig rätt gnällig, och det är inte en kul känsla. Jag märker att jag dras till platser som gör mig irriterad (t.ex. vissa hemsidor) och har lite svårt att slappna och se positivt på saken.

Vad ligger bakom det här? Jag tror att det är en kombination av saker. Dels släpper spänningar från att söka jobb, i och med att någon faktiskt tror på mig tillräckligt mycket för att anställa mig. Turen till köpladan i lördags tog nog mer av min energi än jag var beredd på. Dessutom känner jag mig så oerhört trött på all missunnsamhet och negativ energi som människor kräks ut just nu, speciellt på nätet. Det är tröttande och dränerande att vara den som säger ifrån då, för tyvärr jag är den typen som inte kan vara tyst. Senast idag så skrev en bekant på fb en uppmaning att "idén är att fylla Facebook med hårdrock och därmed bryta den monotona strömmen av selfies och sensationalism." Nu låter jag som surast i Stockholm, men i min värld så är alla välkomna att lägga upp vad de vill på facebook så länge det inte sårar, förnedrar eller är olagligt. Att "Nu fyller vi FB med det vi gillar för att det ska bli mindre av det ni inte gillar". Sorry, men om jag delar något så är det för att jag gillar det, och/eller för att jag tycker att mina vänner bör se det, ingenting annat.

Nu har vi pratat om var jag är och hur jag hamnat här, låt oss fokusera på; hur ska jag komma ur det? Min tanke, som jag och Goron är ense om, är att ta det lugnt och försöka hitta de lugna bra energierna, helt enkelt försöka att fokusera på det positiva, för egentligen mår jag inte dåligt, jag låter bara de negativa energierna ta för mycket plats.

Hur gör ni andra när det känns som att negativiteten håller på att ta över? 

Organiserad Time Lord-onsdag

Om jag får frågan hur jag hanterade gårdagen så skulle svaret bli:



Jag blev nämligen kallad på en intervju samma dag som jag hade tvättstugan. Med lite prioritering och en stor dos effektivitet så hann jag med båda. Nu är anställningsintervjuer en av de mest konstlade situationer en människa kan vara i överhuvudtaget, men jag hoppas att min ärlighet lönar sig och att jag kan fixa det här. Hur det än går så kändes det som en skön revansch, och min magkänsla säger mig att det här kan bli bra.

Det blev verkligen en Time Lord-dag, efter att jag och Goron kommit hem provade jag ett nytt recept. Det kändes som att lins- och potatisbullarna aldrig blev klara (det finns ett skäl till att potatis-skalning användes som straff till sjöss), men när de väl var det var de riktigt goda. Vi bestämde dock att detta får bli ett helgrecept, när vi inte kommit hem trötta och hungriga efter en hård dags jobb och jobbsökande.

Om söndagen då jag lärde mig mycket om mig själv

Pia, Kammebornias drottning, skriver ett inlägg om en mjuk söndag. Ska jag beskriva min söndag var den stenhård. Dagen började med en anställningsintervju (lite oortodoxt men det är sådant jobb som gärna kombineras med andra jobb och studier så de hade valt att lägga den på en söndag). Det finns potential här, men jag ska fundera lite på det, vilket också min potentielle arbetsgivare uppmuntrade mig att göra.

Efter intervjun åkte jag hem och bytte om för släktmiddag, i och med att min pappa fyller år. Det var trevligt. Min äldsta kusin var där, och även om vi både till utseende och värderingar är så olika att det bästa beviset att vi är släkt är att våra pappor är bröder och ganska lika, så gav samtalen med henne ändå några bra nya perspektiv.

När jag kom hem kände jag mig trött, och inte dränerad, men tom. Även om jag inte riktigt kan sätta etiketten introvert/extrovert på mig själv (jag tillhör den stora delen människor som har drag av båda) så är jag introvert på så vis att efter att ha träffat nya människor så behöver jag tid hemma i lugn och ro för att ladda batterierna igen. Så idag kommer jag att det lugnt och dricka den där muggen te som jag inte hann dricka igår. Det var det jag lärde mig igår, att söndagar är det nog allra bäst att jag har 0-1 inbokning.

Mitt bästa år: Sammanfattning september och Oktober "Min mat"

Det har varit full kastrull senaste tiden. Det gör att jag missade att sammanfatta september. Temat för det var "min komfortzon" och även om jag inte hunnit så har jag klivit ur min komfortzon på ett sätt. De senaste dagarna har jag faktiskt valt att ibland lägga ner striden och bita i det sura äpplet. Det är ganska ovant för att vara jag. Jag har börjat att arbeta på acceptans, att hantera att vissa situationer inte är så roliga, medan jag arbetar på att göra det bättre långsiktigt.

Nu går vi in i oktobers utmaning som är "Min mat". Både lätt och svårt, jag är matnörd men vi har ett komplicerat förhållande. Mina planer är att hitta tillbaka till hur jag åt när jag mådde som bäst, och få ihop det till att passa med mig och Goron. Det är ju en vegetarian och matnörd samt en korv och makaroner kille som ska samsas. Det är min plan-att hitta tillbaka till balansen och att äta som jag vill och mår bra av.

Mitt i allt

Det var några dagar sedan jag skrev senast. Det har varit en hel del tankar i huvudet under veckan. Dels så blåser förändringens vindar, och vi får se om jag kliver ur den med håret lätt rufsat eller helt omtumlad. Det kan gå hur som helst, men de senaste dagarna har jag fått en känsla av att det kommer att gå bra, och det är det jag tänker gå på tills motsatsen är bevisad.

Blåsten har fått mig att fundera på hur jag kan göra för att hushålla med min energi och helst hålla den frisk och positiv. Jag har kommit fram till att det som behövs är att:

• Vara ärlig mot mig själv och mina behov
• Umgås mer med människor som får mig att sänka axlarna och pulsen
• Umgås mindre med människor som ska ta hand om mig oombedda och göra mitt liv till ett projekt
• Göra saker jag tycker är kul och vill göra. 

Dessutom har jag börjat fundera på att göra verklighet av akvariedrömmarna. Var trött, arg och ledsen efter ha blivit illa behandlad i en så kallad "må bra"-grupp på Facebook. Jag och Goron (mitt stora stöd i detta) åkte till en byggmarknad för att leta efter en klädhängare. Vi passade på att kolla in akvarie-avdelningen och när jag gick omkring där och tittade på fiskarna så märkte jag hur min puls gick ner och den vassa ångestklumpen i magen blev något mjukare och mer lätthanterligt. Så när vi har kunnat bestämma oss vilka fiskar vi ska ha (något färgglatt blir det) så blir det ett akvarium.

Ut ur komfort-zonen

Det är inte bara brytningstid i vädret just nu-här i Sverige slåss sommaren och hösten om herraväldet,  det är ganska mycket som hänger över mig och Goron just nu, och jag får kämpa för att palla de skurar av ovälkommen energi som världen kastar över mig just nu. Passade på att ta en tur till centrum också, det var rätt skönt att a) promenera (Goron är bilkille) b) handla och ta en tur till biblioteket. För mig fungerar biblioteket lika bra som tröstshopping. Kom hem med fem böcker, om feng shui, vikingatiden samt en bok "Julmatchen på västfronten" om en händelse under första världskriget, samt en bok om häxor.

Klev ur komfort-zonen idag genom att, trots att jag var trött, bege mig till gymmet för ett specialpass yoga. Det var fokus på solhälsningen-och jag och solhälsningen var inte kommit överens. Efter att ha fått en grundlig genomgång och därefter gjort ett stort antal av den, kan jag nu säga att jag har brutit ner mitt psykiska motstånd. Som alltid är kroppen skön efter att ha yogan, den bryter liksom ner mycket negativ energi i kroppen. Inte en universal-lösning, men en bit på vägen. Dessutom är jag nöjd med att ha brutit ner ett hinder (mitt motstånd mot solhälsningen) för ägna mig åt jag gillar (yoga).