måndag 15 februari 2016

Vila i frid, Morrica

I lördags fick jag beskedet att en vän som jag höll nära hjärtat, trots att majoriteten av vår kontakt låg på nätet, somnat in. Det kom ganska oväntat och det var mycket sorgligt. Även om det mesta av vår kontakt skedde via sociala medier, så var hon en av de människor som betytt för min utveckling som människa, och som jag verkligen uppskattade att ha i mitt kontaktnät.

Det är mycket som var spännande med Morrica. Bara en sådan sak som hur vi träffades, hon frågade "Är du CrimsonAnna från chatten med Joacim Cans häromdagen?". Så började vi prata och sedan fortsatte samtalet fram tills hon gick bort. Hon brann för pedagogiken, det skrivna ordet och att alla människor hade ett värde. Jag minns när jag skrev ett inlägg om en irriterad diskussion jag haft med en Röda korset-insamlare på gatan, och hon påminde mig lugnt om att de också är människor, och att det mest metal jag kunde göra är att säga nej tack och gå därifrån. Det är så typiskt henne, lika typiskt som att hon alltid bar samma nyans av rött på läppstiftet när hon undervisade, eftersom hon fått veta att det blev lättare att läsa på hennes läppar då.

På sin egen blogg så skrev hon att

"Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld. Kan jag göra den lite bättre för någon, någonstans, någonsin så kommer jag att försöka. Kan jag ge någon verktyg för att göra världen bättre någonsin, någonstans så kommer jag att försöka"
Det beskriver henne så bra, och jag hoppas att hon just nu möter nya världar och gör livet lite lättare för människor i andra dimensioner. När David Bowie gick bort tidigare i år, så skrevs det på Reddit att när du är ledsen, kom ihåg att jorden är fem miljarder år gammal och du lyckades existera i samma tid som David Bowie.   Det är så jag tänker, att av alla själar i världen, så dök en metal-tango upp och svepte ihop mig och Morrica. Det är jag tacksam för, även om jag kommer att sakna henne.

4 kommentarer:

  1. I am so sorry. And the people we love are not gone while we remember them. Which doesn't stop us hurting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. That is so true. A great comfort for me was actually the tidal wave of love, which came pouring in when her children and fiancée told us that she had passed away. A swedish journalist once wrote, in a column about losing her mother "I will have a mum-shaped hole in my heart for the rest of my life". That is a great picture.

      Radera
  2. Hon verkade vara en riktigt cool och speciell människa! Och vad fint du skrivit om henne. Beklagar din sorg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket =) Hon var verkligen cool, och speciell. Jag älskade hur kvick hon var med nördreferenserna, och hur positiv hon var till sociala medier, trots att hon tillhörde en generation som slentriangnällde på dem.

      Radera

Jag svarar kommentarerna här i min blogg så att alla har chansen att hänga med i diskussionerna.