När det gäller "The Legend of Zelda"-serien så känner jag mig som en norna eller gammal uv. Jag spelade nämligen det första spelet när det var nyutkommet i Sverige, och har sedan dess följt serien, även om jag inte har spelat alla spelen i serien. Nintendo har av förklarliga skäl hållit på sitt Zelda-märke, men nu har de lånat ut sitt universum för att skapa en variant av den, i Asien, mycket populära spel-serien "Dynasty Warriors".
Officiellt sett var det "Skyward Sword" som var 25-årsjubileet för Zelda, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det här hade blivit en mer passande hyllning. Här dyker karaktärer upp, från det första Zelda-spelet till "Skyward Sword". Hela legenden om Zelda är med utan att storyn känns alltför lösryckt och krystad.
Det som är riktigt trevligt med "Hyrule Warriors" är att av 13 spelbara karaktärer är hela 8 kvinnor. Det fina i kråksången är att de inte bara är av typen "Smidig men har svag som ett okokt spagetti-strå" utan det finns av olika typer. Vill du hacka dig igenom fiendens trupper med ett gigantiskt svärd (tänk Final Fantasy)så får du göra det med Impa, en av mina favoritkaraktärer genom hela zelda-serien, vill du röra dig som en bevingad konståkerska i sitt esse kan du göra det med Fi. Jag gillar också att karaktärerna tillåts vara kvinnliga. Det finns ingen motsättning i att bära rosa klänning och personligen jaga ut moblins och skelettkrigare ur ditt rike med svärd.
Jag skulle dansa och dikta en ballad om "Den nya era för kvinnliga karaktärer i TV-spel", men sedan ser jag de två nya karaktärerna. Okej att Cia får spela rollen som bad guy, men det förutsätter nog att du tänder på kvinnor och inte har sett någon på ett par decennier för att inte sträcka dig efter en skämskudde när kameran glider uppför Cias kropp. "Den manliga blicken" är bara förnamnet. Min andra invändning är att Lana, den nya spelbara karaktären, visserligen har en bok som attribut, men i princip om ursäkt efter en kraftfull attack "Förlåt, var jag för kraftfull där?" kombinerat med en ljudfil av fnitter. Jag hade inte invänt mot repliken om den levererats ironiskt, men ironi går inte fram i skrift.
De här två invändningarna hindrar mig inte från att tycka att den här mash-upen är betydligt piggare och mer vital än flera av de senaste Zelda-spelen och jag kan bara hoppas att Nintendos tittar noga på det här inför utvecklingen av "Zelda U". Jag har inget emot att få spela som Zelda, eller ännu hellre Impa, där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag svarar kommentarerna här i min blogg så att alla har chansen att hänga med i diskussionerna.