Julfirande det året då julen bara kom

Oavsett om det är farmor eller en annan bloggare jag har talat med, så har det varit klent med julstämning i år. När kvällen den 23:e kom gick jag in i någon slags acceptans och försökte att se det som ett trevligt tillfälle att träffa familjen, speciellt min faster, hennes man och kusinerna, och mindre som "Fanny och Alexender-jul 2014". På ett sätt var det en skön jul, dels hade jag ju med mig Goron som stöd och sällskap (lyckopressen kring jul kan ta knäcken på de bästa) och dels slapp jag vänta på skjuts. I år var det jag och Goron som var snälla och erbjöd de lediga platserna i vår bil till firare utan bil.

Väl framme så insåg var julstämningen har varit, den hade gömt sig under kuddarna i min fasters familjs orange-röda soffa. När jag krupit upp där och fått min hemgjorda glögg så kom julstämningen. Sedan tittade vi på Kalle Anka och åt julmiddag. Min traditionella julsallad blev bra i år (tog en bild också) och som helhet var julbordet lagom =) Det var skönt att sitta ner och efteråt kom den skönaste stunden på hela julen-när allting är avdukat, fikat är färdigt och jag sitter i soffan med en te-mugg.

Julklapps-utdelningen i år var en mer modest historia. Är mycket glad för gästboken, förvaringsburken, teet och det väldoftande ljuset jag fick, men det är lite skönt att julklapparna tunnas ut. Hoppas egentligen på att det snart blir julklappsfritt men det tror jag inte kommer att hända.

Dagen efter hälsade vi på Gorons släkt. Hans morföräldrar bjuder på mat för de som inte var med på julafton och några till. Det var trevligt det också, och lite skönt att det bjuds på vanlig mat. Som sagt trevligt, även om varken Goron eller jag kände behov av att äta igen. Och lite annorlunda än min uppväxt, när juldagen var en helig dag då man inte bokade in någonting.