Julen, nu gör jag slut med dig.

Kära Julen,

Du borde egentligen har förstått att det skulle sluta så här. Om du fortsätter att gå omkring stressa mina vänner, göra människor vansinniga och låta de använda din traditioner som en ursäkt att bete sig som elaka troll utan att du säger ifrån, så håller det inte längre. 

Om du, Julen, hade kommit in i matchen hade det kunnat fungera. Istället för att använda det sämsta argumentet i mänsklighetens historia "Så har vi alltid gjort/Så har det alltid varit" och öppnat upp för att människor ska behålla sina värderingar, istället för att plocka fram något gammalt mossbelupet från sekelskiftet, så hade vår relation sett helt annorlunda ut. Hade du tänkt på att kärleken måste ha lika mycket luft som pelarna i ett grekiskt tempel, vilket gäller att sunda relationer, så hade många tårar och ångest sluppit att existera. 

Jag är ledsen, Julen, men du är helt inte rolig längre. Du är krav, stress och tvång. Som jag redan skrivit upprätthållande av gamla sunkiga tramsiga traditioner och normer, samt att du får mig att känna mig som att jag inte hör hemma eller passar in. Jag är dock mer värd än så, så nu snör jag på mig mina kängor av veganläder och sparkar ut så att du flyger långt, långt bort.

Julen, det är slut mellan oss.

Julen för mig 2017

Det har varit en bra helg. Under veckan har det varit motvind och grus i maskineriet, i och med att köket går framåt i krypfart. Det är en liten detalj kvar, och det tar tid att få dit någon som kan fixa. Känns oerhört frustrerande, och julen kryper närmare. Om inget extremt otursamt händer så hoppas jag att köket blir klart nästa vecka. Det blir snart smygpremiär, ugnen är förberedd.

Lördagen tillbringade jag på fika med vänner, i "Game of Thrones". Det blev nästan sex timmars tediskussion, Game of Thrones och annat eskapistiskt. Mitt i alltihop hände det. Jag hittade julen. Det var så oerhört befriande och öppet att prata jul med folk där de flesta är vegetarianer, någon har ett nyvaket julsug och någon älskar julpynt men inte rött. En vacker fri snöflingejul, där alla får plats. Det har inte blivit något annat pynt än adventsstaken ännu, men jag kanske börjar att smyga upp det imorgon. Jag har hittat min jul. Den bor i gemenskap, komma ihåg sig själv, dofter och att låta saker ta tid.

Jag vet att det en del läsare som har svårt att förstå konceptet snöflinge-jul och gillar att hetsa kring traditioner.  Här kommer därför en speciell julhälsning till er

Grinch-lista 2017

En slags jultradition är att skriva den traditionella Grinch-listan med saker med julen som jag personligen inte gillar. Som sagt, det är en blandning av underhållning och terapi. Dessutom är det användbart, för jag kan se vilka delar av julfirandet jag kan skippa utan att förlora något. Det är kanske lite storhetsvansinne, men jag hoppas att åtminstone någon som tycker att julen är jobbig kan få lite lättnad av den här listan. Jag går ut tidigt i år så har jag det ur systemet. Utan inbördes rangordning, here we go!


1. Lussebullar
Världens mest överskattade bakverk. 9 av 10 bakningar av detta misslyckas, och det som lyckas är inte gott iallafall. Slösa inte dyr, väldoftande och -smakande saffran på de här överskattade vetemissfostren.

2. Långdragna julklappsutdelningar
Det finns människor som tycker att det är jätteroligt att se på när andra öppnar presenter. Jag är inte en av dem. I min familj får man dessutom inte prata med någon annan under utdelningen, utan alla ska sitta och se på när människor öppnar presenter...i tre timmar. Nej tack, jag fokuserar hellre på umgänge. (Jag tycker att presentöppningar på dop och bröllop är lika tråkiga).

3. Personlighetsförbudet
I filmen "Tomten är far till alla barnen" fräser en mamma till tonårsdottern "Men måste du hålla på med det där vegetarian-tramset på julafton?" Riktigt så illa har jag aldrig blivit behandlad, men det ligger lite i. Gillar du inte tung mat med tyngdpunkten på animaliskt fett? Sorry, på julafton älskar du det. Våga inte ta inslag som balanserar och som du mår bättre av. Jaha, din favoritmusik är power metal? Sorry, på julen tycker vi om visor. Jaha, du gillar stilrent? Nej nej, på julen gäller tomtar och hiskliga färgkombinationer.

4. Färgkombinationen rött och grönt
Sorry, men den är i 99% av gångerna den förekommer bara tvärful och jobbig.

5. Det traditionella julbordet
Inte bara köttnormen, utan mängden. Har lyssnat podcasten "Alla kan äta julbord" och även om det är intressant är lära sig historien bakom alla rätter, så känns idén att det ska vara jobbigt och anstränganade att äta en middag tänkt för glädje och gemenskap så fel. Så min slutsats är att jag kan äta julbord, men jag vill inte.

6. Jultomten
Allt som är fel med julen, symboliseras av tomten. Studier visar att barn slutar tro på tomten 3 år innan föräldrarna tror att de gör det, men de spelar med av hänsyn till föräldrar och småsyskon. Aldrig i livet att jag uppmuntrar en tradition som uppmuntrar att barnen ska göra sig dummare än de är, och dölja sina känslor för att behaga andra.

7. Ischoklad
Inte gott. Så är det.

8. Att julkalendern måste ha julkänsla
I skrivande stund har jag inte hunnit se årets kalender, men klagomålen kommer traditionellt att det måste ha julkänsla, vad nu det är. Ärligt talat, hur många av oss har julkänsla den 1/12? För är julkänsla en helhet som byggs upp gradvis. Jag förstår heller inte varför julkalendern måste vara julcentrerad. Behöver vi marineras i jul för att fira den?


Då var årets Grinchlista klar, och jag har fått pysa ut lite ånga. För er som undrar varför jag trots allt gillar jul, så kommer det att komma en lista på vad jag gillar med julen.

MMS-vecka: Morr, Marvel och Släkt

Ännu en semestervecka, en som kan beskrivas med mycket socialt och dåligt med återhämtning. Födelsedagsfirande av en vän på onsdagen och igår så bjöd Gorons morföräldrar hem oss och hela hans släkt till sig för att de ska sälja sitt hus under hösten och ville ha hela gänget samlat en sista gång. Det var oväntat trevligt, men båda de sociala tillställningarna har lämnat mig lite "peopled out". Kommer att behövas lite tid i lugn och ro innan jag hittar balansen igen.

Har också under veckan förlorat en "vän". Efter att den inledande vreden lagt sig efter bråket så kom jag fram till att det är lika bra. Vi hade glidit ifrån varandra, och hennes "doer"-attityd gick mig på nerverna. Sorry not sorry, när jag har ruttnat* säger jag ifrån.

Hade iallafall skön biokväll med Goron på fredagen. Såg "Spiderman: Homecoming".  Rekommenderas, även om det inte är min favorit bland Marvel-filmer, och Tom Holland är perfekt som Spiderman. Äntligen någon i rätt ålder. Hade jag varit yngre hade han nog blivit en kändiscrush, men nu är det mer sympatisk lillbrorsa.

*For my international readers, "rotting on something" is a swedish expression for being crossed.

Nu lägger jag ner eländet

Jag har haft lite halvt om halvt ångest för påsken i år. En rörig himla högtid som jag inte högtidlighåller eftersom jag inte är troende. Är inget stort fan av pasteller och fula prydnadshönor (riktiga höns är däremot riktigt vackra) så det finns inte mycket att hämta där heller. Ju mer jag tittar på svenska traditioner så inser jag hur de har livet på 2000-talet, introverta och vegetarianer i åtanke.

Som ytterligare lök på laxen, så har jag ingen vuxen relation till högtider. Sedan jag flyttade hemifrån har jag jobbat i stort varenda högtid (eftersom barnlösa singlar, vilket jag var då, förvandlas till andra klassens medborgare utan rättigheter kring högtider). Jag har ingenting att förhålla mig till och inget att längta till, bara en gegga av diffus press och stress som jag någonstans känner att jag inte borde känna.

Så det räcker nu. Jag lägger ner högtider. Är det så att jag blir inbjuden någonstans kommer jag att tacka ja, men pressen och hetsen försvinner nu. Jag kommer inte att grina för att jag inte gör något speciellt. Att bryta vardagen tror jag på, men det ska göras när det behövs, inte när någon almanacka bestämmer att det ska göras. Julen är ett undantag, den behövs nog för att vintern inte ska bli oändligt lång. Resten (påsk, midsommar och andra strösslade smådagar) kommer jag från och med nu avsäga mig kravet på att fira. Vill folk ägna sig åt sina kvävande traditioner får de göra det utan mig.

Avslutens och börjans tid

Januari har gått lite i avslutets tecken. Försöker att avsluta saker, oavsett om det är en tv-serie jag följer eller projekt. Håller på att se klart "True Blood" men det har blivit så väldigt miserabelt så vi får se när jag tar de avslutande sex avsnitten. Vad gäller projekt så har 10 års grubbel på vad som skulle göras med en icke funktionell badkarssida lösts med att vi helt sonika körde badkarssidan till återvinningscentralen. Känns väldigt skönt att slippa fundera på det-och så är det att vara en sak hemma hos mig, är du inte vacker eller användbar, så åker du ut i kretsloppet igen.

Om januari var avslutets månad, hoppas jag på att februari blir börjans. Visserligen började jag att öppna upp vårt hem redan på nyår, men i lördags var första gången jag bjöd hem mina vänner om ni förstår hur jag menar. Min hem är väldigt mycket min borg, så jag är känslig för kritik. Det gick dock bra, vi fick mycket planerat och de uppskattade både teet och det hembakta brödet. Jag har haft känslan av att börjar jag inte ha gäster nu händer det aldrig. Så det är skönt att ha börjat att öppna upp.

Ställtid och om att kasta ut julen

Nu har jag avslutat kursen jag har läst sedan 1/11. Den var tröttande bitvis, men givande och jag ångrar absolut inte att jag läste den. Just nu är jag i en period. Jag vet var jag har varit och var jag är, men inte vart jag ska. Kommer därför att bli lite mer fokus på hemmalivet och roliga "fluffiga" saker i bloggen, för att påminna mig själv om att livet är roligt också.

I fredags var det Tjugondag Knut, när det är tradition att kasta den svenska julen. Det har dock luckrats upp och idag finns det de som städar undan julen på Annandag Jul, de som gör det kring Nyår och några som gör det på Trettondagen. Det debatteras en del om vad som är "rätt" och för mig är det svaret givet "När det känns rätt". Själv så tog jag bort adventsljusstaken redan till nyår för att den inte passade längre och kändes som stagnerad energi, för att använda ett uttryck från feng shui. Adventsstjärnorna fick hänga uppe maximal tid. Det är så olika när jag känner att det räcker med jul nu, men generellt så skulle jag säga Trettondagen. När jag var yngre började skolan då och det kändes som att då var vardagen tillbaka. Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att jag hoppas på traditioner som uppdateras och tillåter känslor och flexibilitet.

Om människor som gnäller på andras sorg

Om du är en sån där jävla typ som regelbundet gnäller på folk som är ledsna över att en kändis dött...k-n-i-p i-g-e-n

— Ida (@idakjellin) 27 december 2016

Ida Kjellin har en viktig poäng. När en kändis dör så står det inte på förrän gnällspikarna står i farstun och ylar om att "Den kärleken borde riktas till den som lever" och "manar till aktion". Som om det skulle finnas en begränsad mängd kärlek i världen, och himlen förbjude att en enda droppe sprids på någon annan än de som lever. Det handlar om timing också. Varför skriva ut detta när en värld är i sorg? Det är helt okej att inte dela sorgen, men man kan respektera den. Någon skrev på en väns inlägg "Haha, jag tror att du trampade på en öm tå där ;-)", Då hade jag god lust att skriva. "Ja, vissa människor känner saker. Har du problem med det?"

Märkligt nog har jag aldrig hört dessa personer, som säger att levande människor är viktigare än döda, uttrycka några problem med dödsannonser, begravningsblommor eller smyckade gravar. Så min känsla är snarare att de vill ta billiga duktighetspoäng (ett uttryck jag kommer att återkomma till) genom att visa sig unika gentemot massan.

God Jul och julens naglar

God Jul och god fortsättning* kära läsare=)* Det blev en känslosam jul i år. Jag har kört stenhårt ända in i kaklet på kursen med inlämning av rapport, och hann nog inte riktigt gå ner i varv. När jag (det gäller nog andra också) är upp i varv så hinner julstämningen inte riktigt med. För mig kom julstämningen inte på riktigt förrän jag stod i köket och lagade mat. Det var enda gången innan själva julfirandet som jag upplevt julen som rolig de senaste dagarna. Själva julfirandet var dock trevligt. Vi var ovanligt många i år, då min farbror, faster och kusin med liten dotter hälsade på från de norra delarna av Sverige. Ingen snö hade vi, men mycket mat och avslutade traditionellt med högläsning av den ganska okända sagan "Vill vall i Velom".

Traditionellt visar jag mina julnaglar i år. Det blev Appeal4 "Glaced Canberry". Rött från en julkollektion, ovanligt traditionellt för att vara mina julnaglar ;-) Men väldigt fint och Appeal4 är ett väldigt skönt märke att lacka med. Torkar snabbt, håller bra och skönt att lacka med. Köper det hos Edgy Polish, en liten svensk webshop som jag rekommenderar. Tjejen som driver den (jag har glömt hennes namn) är mycket trevlig.

*For my lovely international readers, "God fortsättning" (happy continuaton) is a greeting used in Sweden between Christmas day and  Epiphany. 

Grinchlista 2016

Det är en av de få jultraditioner jag har här i bloggen, grinchlistan. Den fungerar som lika delar underhållning och terapi. Detta år har jag allt svårare för jul och traditioner, Känns som att det har blivit ett verktyg för att vara en rövhatt och exkludera, trycka ner och göra illa. Därför kommer här min Grinchlista, dvs. saker jag inte gillar med julen:

1. Lucia
Ny på listan i år. Det som får mig att ogilla den är de ruttna sidor den tar fram i människor. Nationalromantisk smörja som inte synts till på den här sidan 1968 grävs plötsligt upp och släpas fram i ljuset. Läser den ena kommentaren efter den andra om människor som får varma pirriga känslor som bara Lucia kan framkalla, som gråter för att de tycker att det är såååå vackert. Och jag, jag blir bara kall. Jag börjar på allvar fundera på om det är något fel på mig.

2. Traditionshetsen
På julen spelar det ingen roll vad du har för personlig smak. Du ska ändå göra på ett bestämt sätt för "Det är tradition". Den kommentaren, uttalad "Men det är traditioooooon" är den svenska motsvarigheten till "Will somebody please think of the children?" Det är plötsligt helt okej att använda traditionerna som en ursäkt att vara fullkomligt empatilös. Vill du spotta på en speciell grupp är julen din högtid, oavsett om det är rasifierade, muslimer, vegetarianer eller hundägare. Och strunta vad du mår bra av, det viktiga är hur människor som i de flesta fall är döda, gjorde för 50-100 år sedan.

3. Tomten
Prova att knacka på hos en vilt främmande familj mitt i familjemiddagen, och fråga efter barnen i oktober. Det lär sluta med polishämtning och utredning. Men i december förväntas vi tycka att en främmande karl som knackar på och försöker få barnen att sätta sig i knät, är så mysig. I dessa tider när vi arbetar med att lära barn integritet och att barns känslor och handlingar inte är presenter som kan ges bort hur som helst av vuxna, tycker jag att vi ska pensionera den rödklädda symbolen för frosseri, hets och konsumtion. För gott.

4. Julklapparna
Slöseri med tid och pengar. Det är allt jag tänker säga.

5. Traditionellt julbord
Kött med kött-och död åt den som föresöker föreslå att äta någonting som man faktiskt gillar. Uppenbarligen dör en tomte varje gång någon försöker använda personlig smak kring julbordet.

6. Julvärden
Inte Sanna Nielsen, hon är en duktig och kanske lite för snäll tjej, men fenomenet. Vi slutade med hallåor i SVT för några år sedan, utom den hallåa, som vi spänt väntar på varje år. Det sägs att hen är bra sällskap för ensamma, men jag vill höra det från de ensamma själva innan jag tror på det.

När jag läser listan märks det att detta är första året i vuxen ålder då jag övervägt att skippa julen.

Vad hände?

Nästan en månad sedan jag skrev i bloggen senast. Vad hände? Det var länge sedan jag gjorde ett sådant här långt uppehåll. Det hade jag inte tänkt alls. I övrigt så händer det saker. Jag lever i ett sådant skede av mitt liv att jag försöker att planera min framtid och samtidigt njuta av vardagen och leva i nuet. På det psykiska planet, som är det ni kommer att få mest av här, så försöker jag skaka av mig känslor av att vara lättirriterad och gnisslig, samt gammal och trött. Det är jag alldeles för ung och vacker för ;-)

Bloggmässigt så tänker jag återvända till nagelbloggandet, om inte annat så för att hålla liv i bloggen, men det blir lite mer på mina villkor och inte lika regelbundet som förut.
Då vandrar vi vidare.

Sensommarblues

Helgen har passerat. Var det inte kroppen som tjurade (ingenting allvarligt) så var det själen. Pms har börjat att visa sitt fula tryne, och som ett resultat av det så tappar hela världen förståndet, eller så är min mentala hud som tappar tjocklek. Det blev lite scylla och garibadis av alltihop, när all negativ energi som kräks ut på nätet (framförallt av människor gamla nog för att veta bättre) och på andra sidan en förälskad polare, och jag känner mig inte hemma på någon av sidorna. Har dessutom svårt att hitta underhållning, eftersom mycket som visas är för skrikigt, brutalt, sexistiskt, okänsligt m.m.

Nu låter det helt hopplöst, men det är det inte. Det är bara min introverta sida som pockar på uppmärksamhet. Igår hittade jag och Goron lösningen i att han lånade ut sina schyssta hörlurar, så att jag fick lyssna på "chill out"-musik medan han splade "Doom" (hans sätt att koppla av). Morgonen idag ackompanjeras av en "prata lugnt men entusiastiskt"-dokumentär om Bill Watterson. Det är sensommar, den konstiga tiden mellan sommar och höst, en tid av överflöd och trampande i startboxen. Samtidigt så finns det en smak i luften, en smak av frisk, kylig höstluft, en smak av nystart. Jag härdar ut i den kvava sensommarluften och vilar, samlar energi till den fantastiska hösten kommer.

Okej, vi gjorde en nystartsgrej igår, men det får ni läsa om i nästa inlägg.

Vad gör du för att hitta energi när du känner dig lite trött och slut?

10 saker som du kanske inte visste om mig

Jag har blivit utmanad, eller snarare frivilligt tagit på mig en utmaning, av Lesthi att skriva tio fakta som du kanske inte visste om mig.

1. Så länge övriga tvättare följer reglerna så tycker jag om att ha tvättstugan, och faktiskt att sortera in tvätt. Det ger en skön känsla av att vara förberedd för vad som än händer i vardagen.

2. Jag tycker att choklad är överskattat. Jag äter det, och tycker att det är gott, men hela den här hajpen och idéen att det botar allt, från depression och pms till världssvälten, känns väldigt överdriven.

3. Jag tycker att telefonsamtal med människor jag inte känner väl är jobbigt. Föredrar sms, mejl och chatt.

4. Att jag syr medeltids- och fantasyinspirerade kläder har jag nämnt i bloggen. Jag har dock ingen symaskin så jag syr dem för hand.

5. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till spontanitet. Det kan vara kul, ungefär en gång av tio, men jag föredrar att kunna förbereda mig först. Jag brukar säga att "ett spontant liv kräver väldigt mycket planering".

6.  Jag har ett "bunkra-skåp" där jag har sådant man kan lagra som inte ligger och ruttnar: toapapper, tandkräm, schampo, balsam m.m. Det är en vana från mitt gamla jobb.

7. Om jag skulle välja en fiktiv värld att leva i skulle jag bo i Hyrule (Legend of Zelda) eller Marvels Asgard.

8. Även om jag själv är nöjd med Gorons sällskap, så tycker jag att det borde vara lagligt att vara gift med flera människor i Sverige, förutsatt att alla är vuxna och med på det.

9. Jag har den ganska oväntade kombinationen hårdrockare och ljudkänslig. Det är dock mest plötsliga ljud som stör mig, samt musik och radio som är på på den där volymen när det är tillräckligt högt för att notera att den är på, men för låg för att du ska höra vilken sång det är på radion. Jag spelar också musik på låg volym hemma.

10. Jag avskyr provokationshumor. Tycker väldigt sällan att den är rolig och att det finns betydligt bättre sätt att visa på skeva saker i samhället.

Det var de sakerna jag kunde komma på. Om du vill göra den, helt frivilligt, så gör den och skriv en rad i kommentarsfältet så kommer jag och läser.

Min inre gudinna är en sköldmö

"I have had some talks lately with female single friends that are saying that it's so difficult to get sex and that they really miss it so much. I always said, it's not difficult for a woman to get sex. As long as she is not glowing " Do I see you tomorrow, marry me or you should meet my kids". If she just glows selfconfedience and " I DONT want to see you tomorrow" she can get it when ever she wants it. I promise! What we women tend to do is focus to much on how the guy by the table next to us will be to live with. We are making plans before we even said hallo. As a guy said to me once teaching me the male codes, " Just focus on the sex part, get dressed and out of there. DONT text him the day after!!! ". 😂 I thought that would be impossible!! Well... 😉 So I promise you, choose wisely, because you are a goddess and be picky. Get that selfconfedience glow glowing and that " I don't want to see you again look" and they will haunt you for it sunshine! 💃🏽. For me, I'm on a totally different path. I'm glowing " I feel like a Queen and I want my King." I want to have a ring on my finger that says " She is mine so don't your dare touch her" I want to wake up with his sexy body next to me and his bad morning breath and kiss him anyway. Well... maybe not kissing him but having that nice wake up touching with the hair all messed up and ... yeah... you know. I'm all that right now and Im loving it. It's a very nice feeling of self love. It's that " I'm a first and only choice material but are you... " glow. And it's funny, with that kind of glow the men gets running the other way. 😂But I don't mind. They were no Kings anyway. And with them gone It's easier for my King to find me. 😉 Yes they get a little nervous and worried that they won't be enough for you but you know what. A true King knows he is. And still... a man should always be a little nervous around his goddess. 😘 So I will just stand here on the beach waiting. Glowing selfconfedience, passion, trust and " I do want to see you every day my King." Diary of a Gypset soul. #wordsbymalin #photoinspiration #words #writer #instanovels #dreams #sex #loveontop #queen #beyonce #passion pic from @yourbohochic.

Ett foto publicerat av Malin Berghagen (@thegypsetsoul) Jul 28, 2016 kl. 12:08 PDT

Den här dagen, sista vardagen på semestern, har präglats av relationstankar. Jag hittade nämligen texten ovan, och den fick mig verkligen att rysa. Det är högst personligt förstås, men jag har så svårt för hela grejen att känna sig som en drottning i relation, och grejen med att han en ring där det står "Hon är min, rör henne inte", får mig mer att tänka på slaveri och arrangemangsäktenskap än på kärlek och romantik. Jag behöver ingen sådan ring, utan Goron vet att jag har valt honom. Den dagen jag bär en ring på fingret står den för att jag har valt den här relationen och vi är ett team. Jag tror att det är därför jag och Goron har klarat de stundtals långa nedåtperioderna i vårt liv tillsammans, för att vi är ett team. Skribenten ovan skriver också att hon tycker att en man alltid ska vara nervös runt "sin Gudinna". Förlåt mig, men hade en vän till mig sagt att han var nervös runt sin tjej när de hade varit tillsammans ett tag, hade jag rått honom att springa.


Jag är ledsen, men jag tror att spelet mellan man och kvinna är ruskigt upphaussat, och skulle det vara så avgörande för kärlek och attraktion som skribenten påstår, så hade inte vare sig homo- eller bisexualitet funnits. Jag är ingen motståndare till one nights stands (det passar dock inte mig personligen) men att det skulle vara svårare att hitta det än att hitta ett förhållande tror jag inte riktigt på. Skribenten talar om att hitta sin inre gudinna. Min inre gudinna kommer inte från varma soldränkta stränder, hon är en dotter av snöstorm och frost. Hon är sköldmön som kämpar sina egna slag, eller sida vid sida med sin älskade. Hon är själsfrände med Skade, gudinnan som gifte sig med en man som hon inte kunde finna balansen och vara sig själv med, drog, och sedan hittade en ny make som var hennes jämlike.

Ganska miserabel midsommmar

Midsommar har aldrig inneburit ogrumlad lycka för mig. Det har alltid varit en känsla av att jag inte hör dit, tvång och lyckopress, ända sedan jag blev släpad till stången som liten. I år var det i och för sig inte mycket sådant, men det blev lite för mycket när Lucifer åkte in på djursjukhus. Det, i kombination med röda veckan och att ett problem som har gnagt mig löste sig så att spänningarna släppte, att livet blev lite för tungt på axlarna. Så istället för midsommarlunch blev det att vila hemma. Det gick bra, och Gorons familj var mycket förstående, men det gav mig möjlighet till eftertanke. Jag har alltför lätt att sätta mitt liv "på paus" när jag t.ex. väntar på telefonsamtal. Så framtiden är att inte glömma att ta hand mig själv också. Dessutom kommer Lucifer hem om några timmar =)

Påsken som den blev

I förra inlägget skrev jag om min brist på en vuxen relation till högtider. Nu har påsken till stor del passerat, och jag hoppas att detta antingen var den sista påsken som jag grubblade på detta, eller den första påsken där jag började att hitta den. Hade en riktig bottendag, onsdag innan påsk, så skärtorsdagen blev en dag att hitta tillbaka.

Långfredagen fick Goron en dag hemma i lugn och ro (det tyckte han var helt okej)  medan jag var på kombinerat sygille och våffelätande. Det var mycket trevligt. Vi pratade om just sygillets välgörande effekter, och jag fick känna känslan av att vara på en plats där jag kan slappna av och lägga av rustningen. Speciellt värmde en kommentar om att jag lyckats dölja mina dåliga dagar väl. Det är annars något som är en utmaning, jag har verkligen inget pokerface.

Efter den avslappnade fredagen, blev det släktlunch hos Gorons släkt. Det är en konst att komma in i en ny släkt, och jag har en bit kvar innan jag kommer att hitta in i hans familjs jargong, som är tuffare än min familjs. Men flera av hans släktingar är riktigt trevliga, och hans kusins fästmös dotter var en mycket trevlig ny bekantskap. Goron är en klok man, och på hans förslag åkte vi på en kort utflykt till Mall of Scandinavia där han köpte Lego (hans hobby). Även om vi tycker om våra släktinga, så passar formen, att umgås med (lite för) mycket mat och en hög ljudvolym i trångt uttrymme (15 personer, varav två busiga femåringar, i ett rum möblerat som en porslinsaffär) blir ansträngande, och då var det väldigt skönt att göra något som bara är vi. Jag kikade in på Zarah Home, vilket var kul, även om jag inte har några konkreta behov till hemmet just nu.

Påskdagen bytte vi miljö helt och körde fika, risotto och "Snakes on a plane" hos Do Glatem och Lady Glatem. Alltid skönt att umgås med dem, prestigelöst som Goron sade. Det var alldeles för länge sedan jag träffade dem.

Så såg min påskhelg ut i stora drag-hur var din?

Jag har ingen bra vuxenrelation till högtider

Så, då har jag erkänt det och det finns på pränt. Så är det. I och med att den äldre generationen har gått bort och de som lever har blivit äldre och har sina egna liv, så finns det inga nav i min familj längre. Jag vill inte gå in för mycket i vad som har hänt (det är ingenting brottsligt), men utan att lägga skulden åt något håll, så tror jag att vi inte har hittat våra roller i hur det ser ut nu.

Ännu en sak som gör att jag inte har någon bra vuxenrelation till högtiderna är att jag under åtta år jobbade på en arbetskraft som krävde att jag jobbade under högtider. I och med att jag var singel så blev det ofta jag som "åkte på" att jobba under storhelger och andra högtider. Det gjorde att det blev väldigt lite skillnad på helg och vardag för mig.

En tredje sak är jag nu som vuxen ifrågasätter vad meningen med de olika högtiderna är. Jag är inte mycket för stora mängder alkohol, och i och med att jag till hösten har varit vegetarian i tio år så är det ju inte direkt så att traditionell högtidsmat fungerar för mig. Det blir ett utanförskap, hur välmenande det än är (men jag behöver inte påminnas om att jag är vegetarian varje gång).

Orsakerna ovan sammanfattade, jag har ingen bra vuxen relation kring högtider. Skönt nog har jag stöd av Goron, och hans familj har bjudit över oss i påsk. Vi har pratat om det, och vi ska försöka att bygga egna traditioner. Jag skrev det här inlägg för att jag inte hittade några bra resultat när jag sökte på "hantera högtider", "avskyr högtider" och liknande. För, oss emellan, hur kul är det att få påskrecept när du söker efter sätt att orka med högtiden överhuvudtaget?

Har du hittat en egen relation till högtider? Hur gjorde du då?

Bannlysa grubbel och skrivtorka

Har drabbats av skrivtorka vad gäller bloggen. Trots att livet inte har varit tråkigt-tvärtom har det sedan sist jag skrev bjudit på både syfestival och filmgille i mycket trevligt sällskap, så har skrivlusten inte funnits där. Googlade "skrivkramp blogg" och även om ingen av de 50 idéerna gav mig något så fick jag en idé som fungerade. I skrivande stund sitter jag och chattar med en vän som har mycket tankar på kvällen. Det har jag drabbats av mer än en gång så jag tänkte skriva mina bästa tips för att hålla grubbleri borta på kvällen.

1. Skriv listor-inte bara listor på vad som behöver göras den här veckan/månaden/helgen utan också "vill göra"-listor, med allt från att prova gult te till att skaffa en tatuering, hitta en ny kompis eller resa till Nya Zeeland. Det kan vara väldigt skönt att flytta fokus till vad du vill, istället för vad som gnager på dig.
2. Vill du inte skriva listor, skriv av dig allt.
3. Om du vill se något på TV/streamingtjänst/DVD, så välj något som du mår bra av och som du kan fokusera på. Jag har försökt titta på saker som innehåller mycket dötid, men då svävar tankarna iväg.
4. Gör något kreativt. Måla en fotoram, skriv den där låttexten du drömmer om eller sy paljettdrakar över hela din jeansjacka.
5. Bestäm tre saker du kan göra för att lösa det du grubblar på.

Vad är ditt bästa tips för att bannlysa grubblande?

Out with a bang

Rubriken ovan är lite av mitt motto just nu. Är i en fas där jag omvärderar saker och inte vill dra ut på grejer. Min stående kommentar kring tv-serier jag och Goron följer är just nu "Den är underbar. En säsong till och sedan får det vara bra". Senast igår, när vi tittade på "Sherlock"-avsnittet "The abonimable bride" (specialavsnittet som utspelas i det viktorianska London) och min kommentar är "Jag är helt cool om det här skulle vara sista avsnittet" (Lugn Sherlockians, det är det inte). Det är inte så att jag vill avsluta allt, snarare är det känslan av att inte ha saker som har "stannat för länge" eller "overstayed one's welcome" som det underbara engelska uttrycket lyder.

Min dag idag har varit närmare botten än toppen. Trött och grinig har jag gnällt på allt. Ont skall med ont fördrivas, så jag och Goron rensade ur två utrymmen hemma som har glömts bort. Han tog itu med skåpet under diskbänken och jag med "helvetes-skåpet". De prylar som fanns där har fått nya ställen i vårt hem, eller så kommer de att få hitta nya hem. Helvetes-skåpet kommer att bli ett skåp för att kunna bunkra nödvändiga saker hemma, som t.ex. toapapper och kattsand. Det kommer förhoppningsvis att göra saker bättre på flera plan, eftersom det är det första som möter oss när vi kommer hem, och det ska vara någonting positivt enligt Feng Shui.

Tankar om nyår, nytt år, uppstart och avslut

God fortsättning! Nu har det nya året kommit, förhoppningsvis blir det ett bra år. Jag tillhör inte de som automatiskt älskar att fira nyår, mycket för att det går åt så mycket energi att överleva och hantera julen, även om den kan vara fin, och så är jag uppvuxen i en familj där nyår inte var en stor grej. Jag inledde nyåret med att gå och träna. Mitt lokala gym har en tradition att köra ett danspass på nyår så att man kan inleda firandet på ett kul och hälsosamt sätt. Jag är glad att jag gick, det var nämligen instruktörens sista pass då hon flyttar. Som resultat så var passet fullpackat och stämningen på topp. Vi avslutade med "riverdance"-inspirerad dans och att de övriga instruktörerna kom in klädda som nunnor och dansade till Madonnas "Like a prayer". Väldigt kul, och även om det alltid är lite sorgligt med avsked, så kändes nyår som en bra dag, då hela den dagen är vigd åt förändring.
Därefter gick vi på bio och såg "The Force awakens" som jag redan har ägnat ett inlägg åt.

Jag funderar på det här med uppstart och avslut nu när det nya året är här. Det jag verkligen tycker om med nyår är just känslan av nystart och en naturlig tid att börja om. Det känns som en skön sak att göra i kombination med vinterlugnet. En i Sverige mycket populär bloggare skrev om att det är synd att människor idag städar ut julen så fort och inte hinner vila i det, men jag håller inte med. För mig handlar det om att jag tycker om vintern, snöflingorna, det vilsamma blå ljuset och frukost med levande ljus (om jag inte har en morgontid att passa). Det är något jag passar på att njuta av, på samma sätt som jag njuter av julpynten med första advent och trettondagen (i år blev det Nyårsdagen). Jag har tur på den punkten, men det finns många för vilka julminnen ger blandade känslor. Att då, som kommentarer jag har läst, börja prata om att det är tragedi att människor städar ut julen på annandagen, känns nästan egoistiskt. Min personliga tro är att det är dags att inse att vi lever i en tid där vi anpassar högtiderna efter vårt mående just då. Fler "snöflinge-jular" åt folket, helt enkelt.