Julen, nu gör jag slut med dig.

Kära Julen,

Du borde egentligen har förstått att det skulle sluta så här. Om du fortsätter att gå omkring stressa mina vänner, göra människor vansinniga och låta de använda din traditioner som en ursäkt att bete sig som elaka troll utan att du säger ifrån, så håller det inte längre. 

Om du, Julen, hade kommit in i matchen hade det kunnat fungera. Istället för att använda det sämsta argumentet i mänsklighetens historia "Så har vi alltid gjort/Så har det alltid varit" och öppnat upp för att människor ska behålla sina värderingar, istället för att plocka fram något gammalt mossbelupet från sekelskiftet, så hade vår relation sett helt annorlunda ut. Hade du tänkt på att kärleken måste ha lika mycket luft som pelarna i ett grekiskt tempel, vilket gäller att sunda relationer, så hade många tårar och ångest sluppit att existera. 

Jag är ledsen, Julen, men du är helt inte rolig längre. Du är krav, stress och tvång. Som jag redan skrivit upprätthållande av gamla sunkiga tramsiga traditioner och normer, samt att du får mig att känna mig som att jag inte hör hemma eller passar in. Jag är dock mer värd än så, så nu snör jag på mig mina kängor av veganläder och sparkar ut så att du flyger långt, långt bort.

Julen, det är slut mellan oss.

Varför jag ogillar midsommar

1. Barndomstrauma-Mitt tidigaste midsommarminne är som 2-3 år gammal när jag blir släpad till midsommarstången mot min vilja. Jag kommer fortfarande ihop hur jag sitter ihopkrupen på picknickfilten, vill verkligen inte vara där, samtidigt som konferenciern säger i mikrofonen att "det är väldigt trevligt". Senare i livet gjorde mamma och jag en undersökning bland pappa och hans syskon om de hade haft väldigt kul kring som små, men nä, de blev också släpade dit.
2. Stången-Allvarligt talat, att dansa runt vad som populärt (om än felaktigt) anses vara en blomsterprydd fallos och sjunga biologiskt inkorrekta sånger om amfibier (grodor har öron och det finns arter med svans) är inte en mysig tradition-det är ett rop på hjälp. Dessutom hade blommorna kunna pryda närområdet i en vecka istället för att vissna på tolv timmar om det blir det väder som folk i allmänhet vill ha på midsommar.
3. Maten-En midsommar utan sill, lax och sommarens mest överskattade kulinariska fenomen-att grilla-är tydligen inte midsommar. Särskilt kul är det inte om man är vegetarian. Och att hålla på och fixa alternativ bara till sig själv är inte så kul, för ingen vågar prova något nytt då det är midsommar och tradition och den andra maten kan man äta alla andra dagar. 
4. Alkoholen-Låt oss vara ärliga, vi dricker för att stå ut med tramset och förväntningarna. Ut med tramset och förväntningarna så slipper vi alkoholen.
5. Den "romantiska" stämningen-Kom ihåg-på midsommar ska du (som tjej) vara glad och sväva omkring i vit klänning och blomkrans i håret. Du förväntas också vara morgonpigg och plocka blommor att lägga under kudden för att drömma om vem du ska gifta dig med. Pffft. Har du partner vet du vem du vill gifta dig med, är du singel är det ändå större chans att du får rödmyror i håret och öronen. Kom också ihåg att allt hos dig är mer intressant än ditt civilstånd. 
6. Lyckohetsen-Midsommar är kickoffen för sommaren, årstiden då alla är glada, även om du hatar värme och blir solbränd av att lukta på en solros. Att sitta i skuggan under ett träd och läsa en bok räknas inte som att njuta, nä, det är springa runt planlöst och "tihi" som gäller.
7. Hjärntvätten-Det är samma kring alla högtider egentligen-detta att du helt plötsligt ska sluta tänka på vad du gillar och mår bra av-och istället göra det "man ska". Som en viljelös zombie.
   
   
   Slutsats: De flesta om midsommar:

via GIPHY

Syntolkning: En glad snögubbe som dansar på en solbelyst grön sommaräng, full av maskrosbollar.

Jag på midsommar:

via GIPHY

Syntolkning: Jon Snow, klädd i päls och med gravallvarlig min, muttrar "Winter is coming" vid ett middagsbord.

Den påskfria påskhelgen och väldigt mycket tisdag

Så har den nedlagda påsken förflutit. Hos mig och Goron blev det inget ris, inga kycklingar och inga ägg, men det blev bra ändå. Jag ägnade långfredagen åt sygillet, medan Goron lånade sin brorson några timmar och tittade på Lego. Grabbarna hade kul som jag förstod det. På påskafton var det släktträff med Gorons släkt. Jag gillar gemenskap, men har svårt för hur måltider läggs upp hos äldre människor. Kombinationen av efterrätt och tårta till kaffet förblir ett mysterium för mig. Eftersom Goron och jag båda är introverter så tog vi det lugnt resten av påskhelgen. Vi övervägde att gå på bio på måndagen, men kände att det var lite för mycket pengar för den filmen, så vi räknade på vad vi kunde göra för skoj istället och sparar pengarna. Att släppa påsken känns som rätt beslut. Det är inte hugget i sten, men just nu har jag ingen längtan efter påsk.

Imorse vaknade jag och kände att det är väldigt mycket tisdag (veckans segaste dag enligt mig). Hanterade känslan med att svara på ett ganska viktigt mejl och att städa badrummet. Fortfarande mycket tisdagskänsla, men den tunga känslan som ett ovårdat hem ger mig blev lite lättare.

Nu lägger jag ner eländet

Jag har haft lite halvt om halvt ångest för påsken i år. En rörig himla högtid som jag inte högtidlighåller eftersom jag inte är troende. Är inget stort fan av pasteller och fula prydnadshönor (riktiga höns är däremot riktigt vackra) så det finns inte mycket att hämta där heller. Ju mer jag tittar på svenska traditioner så inser jag hur de har livet på 2000-talet, introverta och vegetarianer i åtanke.

Som ytterligare lök på laxen, så har jag ingen vuxen relation till högtider. Sedan jag flyttade hemifrån har jag jobbat i stort varenda högtid (eftersom barnlösa singlar, vilket jag var då, förvandlas till andra klassens medborgare utan rättigheter kring högtider). Jag har ingenting att förhålla mig till och inget att längta till, bara en gegga av diffus press och stress som jag någonstans känner att jag inte borde känna.

Så det räcker nu. Jag lägger ner högtider. Är det så att jag blir inbjuden någonstans kommer jag att tacka ja, men pressen och hetsen försvinner nu. Jag kommer inte att grina för att jag inte gör något speciellt. Att bryta vardagen tror jag på, men det ska göras när det behövs, inte när någon almanacka bestämmer att det ska göras. Julen är ett undantag, den behövs nog för att vintern inte ska bli oändligt lång. Resten (påsk, midsommar och andra strösslade smådagar) kommer jag från och med nu avsäga mig kravet på att fira. Vill folk ägna sig åt sina kvävande traditioner får de göra det utan mig.