Jag har varit "Star Wars"-fantast sedan jag var 13 år. Det är många års kärlek och förväntningar som en enda film ska bära upp. Det blev på nyår jag och Goron såg filmen och det föregicks av några veckor när mitt beteende snarare liknade en "Star Wars"-hatares: Jag slutade följa vänner på Facebook (lugn, ingen vänskap har avslutats pga detta), klickade ner sidor som andades något om "The Force" och kastade mig över fjärrkontrollen som ett vilt djur om "Star Wars" nämndes. Först tänkte jag skriva ett spoilerbemängt inlägg, men med tanke på hur mycket ansträngning jag lade ner så tänker jag inte göra det.
Det här är bra. Det här är riktigt bra. Det som gjorde mig gladast är att jag fick "Star Wars"-känsla redan i en av de tidiga scenerna, och att den är gjord med så mycket kärlek till Episod IV-VI. Jag kan inte sätta fingret på vad "Star Wars"-känsla är, det vore som att säga exakt varför jag och Goron blev kära, men det jag vet är att den var till stora delar frånvarande i Episod I-III. Det går att se "The force awakens" som sin första "Star Wars"-film, men har du sett de tidigare så blir det mycket roligare, för referenserna är många.
Ett av de stora skälen till att jag blev Star Wars-fan är Leia, och i den här filmen får jag inte bara henne, utan även Rey, en av de skönaste kvinnliga karaktärer jag har sett på film på år och dag. Jag tror att mitt 13-åriga jag fick en fancrush på direkten =)
Vill du diskutera "The force awakens" med mig gör jag det gärna i kommentarerna. Spoilervarna gärna och läs på egen risk.
