Den påskfria påskhelgen och väldigt mycket tisdag

Så har den nedlagda påsken förflutit. Hos mig och Goron blev det inget ris, inga kycklingar och inga ägg, men det blev bra ändå. Jag ägnade långfredagen åt sygillet, medan Goron lånade sin brorson några timmar och tittade på Lego. Grabbarna hade kul som jag förstod det. På påskafton var det släktträff med Gorons släkt. Jag gillar gemenskap, men har svårt för hur måltider läggs upp hos äldre människor. Kombinationen av efterrätt och tårta till kaffet förblir ett mysterium för mig. Eftersom Goron och jag båda är introverter så tog vi det lugnt resten av påskhelgen. Vi övervägde att gå på bio på måndagen, men kände att det var lite för mycket pengar för den filmen, så vi räknade på vad vi kunde göra för skoj istället och sparar pengarna. Att släppa påsken känns som rätt beslut. Det är inte hugget i sten, men just nu har jag ingen längtan efter påsk.

Imorse vaknade jag och kände att det är väldigt mycket tisdag (veckans segaste dag enligt mig). Hanterade känslan med att svara på ett ganska viktigt mejl och att städa badrummet. Fortfarande mycket tisdagskänsla, men den tunga känslan som ett ovårdat hem ger mig blev lite lättare.

Nu lägger jag ner eländet

Jag har haft lite halvt om halvt ångest för påsken i år. En rörig himla högtid som jag inte högtidlighåller eftersom jag inte är troende. Är inget stort fan av pasteller och fula prydnadshönor (riktiga höns är däremot riktigt vackra) så det finns inte mycket att hämta där heller. Ju mer jag tittar på svenska traditioner så inser jag hur de har livet på 2000-talet, introverta och vegetarianer i åtanke.

Som ytterligare lök på laxen, så har jag ingen vuxen relation till högtider. Sedan jag flyttade hemifrån har jag jobbat i stort varenda högtid (eftersom barnlösa singlar, vilket jag var då, förvandlas till andra klassens medborgare utan rättigheter kring högtider). Jag har ingenting att förhålla mig till och inget att längta till, bara en gegga av diffus press och stress som jag någonstans känner att jag inte borde känna.

Så det räcker nu. Jag lägger ner högtider. Är det så att jag blir inbjuden någonstans kommer jag att tacka ja, men pressen och hetsen försvinner nu. Jag kommer inte att grina för att jag inte gör något speciellt. Att bryta vardagen tror jag på, men det ska göras när det behövs, inte när någon almanacka bestämmer att det ska göras. Julen är ett undantag, den behövs nog för att vintern inte ska bli oändligt lång. Resten (påsk, midsommar och andra strösslade smådagar) kommer jag från och med nu avsäga mig kravet på att fira. Vill folk ägna sig åt sina kvävande traditioner får de göra det utan mig.

Påsken som den blev

I förra inlägget skrev jag om min brist på en vuxen relation till högtider. Nu har påsken till stor del passerat, och jag hoppas att detta antingen var den sista påsken som jag grubblade på detta, eller den första påsken där jag började att hitta den. Hade en riktig bottendag, onsdag innan påsk, så skärtorsdagen blev en dag att hitta tillbaka.

Långfredagen fick Goron en dag hemma i lugn och ro (det tyckte han var helt okej)  medan jag var på kombinerat sygille och våffelätande. Det var mycket trevligt. Vi pratade om just sygillets välgörande effekter, och jag fick känna känslan av att vara på en plats där jag kan slappna av och lägga av rustningen. Speciellt värmde en kommentar om att jag lyckats dölja mina dåliga dagar väl. Det är annars något som är en utmaning, jag har verkligen inget pokerface.

Efter den avslappnade fredagen, blev det släktlunch hos Gorons släkt. Det är en konst att komma in i en ny släkt, och jag har en bit kvar innan jag kommer att hitta in i hans familjs jargong, som är tuffare än min familjs. Men flera av hans släktingar är riktigt trevliga, och hans kusins fästmös dotter var en mycket trevlig ny bekantskap. Goron är en klok man, och på hans förslag åkte vi på en kort utflykt till Mall of Scandinavia där han köpte Lego (hans hobby). Även om vi tycker om våra släktinga, så passar formen, att umgås med (lite för) mycket mat och en hög ljudvolym i trångt uttrymme (15 personer, varav två busiga femåringar, i ett rum möblerat som en porslinsaffär) blir ansträngande, och då var det väldigt skönt att göra något som bara är vi. Jag kikade in på Zarah Home, vilket var kul, även om jag inte har några konkreta behov till hemmet just nu.

Påskdagen bytte vi miljö helt och körde fika, risotto och "Snakes on a plane" hos Do Glatem och Lady Glatem. Alltid skönt att umgås med dem, prestigelöst som Goron sade. Det var alldeles för länge sedan jag träffade dem.

Så såg min påskhelg ut i stora drag-hur var din?