Påsken som den blev

I förra inlägget skrev jag om min brist på en vuxen relation till högtider. Nu har påsken till stor del passerat, och jag hoppas att detta antingen var den sista påsken som jag grubblade på detta, eller den första påsken där jag började att hitta den. Hade en riktig bottendag, onsdag innan påsk, så skärtorsdagen blev en dag att hitta tillbaka.

Långfredagen fick Goron en dag hemma i lugn och ro (det tyckte han var helt okej)  medan jag var på kombinerat sygille och våffelätande. Det var mycket trevligt. Vi pratade om just sygillets välgörande effekter, och jag fick känna känslan av att vara på en plats där jag kan slappna av och lägga av rustningen. Speciellt värmde en kommentar om att jag lyckats dölja mina dåliga dagar väl. Det är annars något som är en utmaning, jag har verkligen inget pokerface.

Efter den avslappnade fredagen, blev det släktlunch hos Gorons släkt. Det är en konst att komma in i en ny släkt, och jag har en bit kvar innan jag kommer att hitta in i hans familjs jargong, som är tuffare än min familjs. Men flera av hans släktingar är riktigt trevliga, och hans kusins fästmös dotter var en mycket trevlig ny bekantskap. Goron är en klok man, och på hans förslag åkte vi på en kort utflykt till Mall of Scandinavia där han köpte Lego (hans hobby). Även om vi tycker om våra släktinga, så passar formen, att umgås med (lite för) mycket mat och en hög ljudvolym i trångt uttrymme (15 personer, varav två busiga femåringar, i ett rum möblerat som en porslinsaffär) blir ansträngande, och då var det väldigt skönt att göra något som bara är vi. Jag kikade in på Zarah Home, vilket var kul, även om jag inte har några konkreta behov till hemmet just nu.

Påskdagen bytte vi miljö helt och körde fika, risotto och "Snakes on a plane" hos Do Glatem och Lady Glatem. Alltid skönt att umgås med dem, prestigelöst som Goron sade. Det var alldeles för länge sedan jag träffade dem.

Så såg min påskhelg ut i stora drag-hur var din?