Sensommarblues

Helgen har passerat. Var det inte kroppen som tjurade (ingenting allvarligt) så var det själen. Pms har börjat att visa sitt fula tryne, och som ett resultat av det så tappar hela världen förståndet, eller så är min mentala hud som tappar tjocklek. Det blev lite scylla och garibadis av alltihop, när all negativ energi som kräks ut på nätet (framförallt av människor gamla nog för att veta bättre) och på andra sidan en förälskad polare, och jag känner mig inte hemma på någon av sidorna. Har dessutom svårt att hitta underhållning, eftersom mycket som visas är för skrikigt, brutalt, sexistiskt, okänsligt m.m.

Nu låter det helt hopplöst, men det är det inte. Det är bara min introverta sida som pockar på uppmärksamhet. Igår hittade jag och Goron lösningen i att han lånade ut sina schyssta hörlurar, så att jag fick lyssna på "chill out"-musik medan han splade "Doom" (hans sätt att koppla av). Morgonen idag ackompanjeras av en "prata lugnt men entusiastiskt"-dokumentär om Bill Watterson. Det är sensommar, den konstiga tiden mellan sommar och höst, en tid av överflöd och trampande i startboxen. Samtidigt så finns det en smak i luften, en smak av frisk, kylig höstluft, en smak av nystart. Jag härdar ut i den kvava sensommarluften och vilar, samlar energi till den fantastiska hösten kommer.

Okej, vi gjorde en nystartsgrej igår, men det får ni läsa om i nästa inlägg.

Vad gör du för att hitta energi när du känner dig lite trött och slut?