Ganska miserabel midsommmar

Midsommar har aldrig inneburit ogrumlad lycka för mig. Det har alltid varit en känsla av att jag inte hör dit, tvång och lyckopress, ända sedan jag blev släpad till stången som liten. I år var det i och för sig inte mycket sådant, men det blev lite för mycket när Lucifer åkte in på djursjukhus. Det, i kombination med röda veckan och att ett problem som har gnagt mig löste sig så att spänningarna släppte, att livet blev lite för tungt på axlarna. Så istället för midsommarlunch blev det att vila hemma. Det gick bra, och Gorons familj var mycket förstående, men det gav mig möjlighet till eftertanke. Jag har alltför lätt att sätta mitt liv "på paus" när jag t.ex. väntar på telefonsamtal. Så framtiden är att inte glömma att ta hand mig själv också. Dessutom kommer Lucifer hem om några timmar =)