Den senaste tiden har jag drömt. Det är inga mardrömmar, tack och lov, men det är inga ljuva drömmar heller. De är helt enkelt bara...tråkiga. Det är sträva, slita och grått. Vad drömmarna försöker att säga mig vet jag inte, kanske försöker de helt enkelt få mig att förstå att jag har en balans mellan plikt och njutning, och att jag ska vara rädd om den. Som min favorit bland svenska uttryck säger "Den som lever får se".
På det fysiska, vakna planet laddar jag och Goron inför en renoveringshelg. Vårt vardagsrum ska befrias från sin trötta, intetsägande tapet och golv. Allt som behövs är inköpt och Goron har släppt fram sin inre superplanerare och vi har ett schema för vad som ska göras vilken dag. Känslomässigt är det tredelat för mig. Först av allt, och viktigast, en väldigt stor glädje över att det faktiskt händer någonting i hemmet. Det har blivit eftersatt under de jobbiga tider som har varit under de åren jag har bott här (det blev faktiskt 9 år nu i dagarna). Känsla två och tre är oro och rädsla. Oro för att jag vet hur mycket en renovering påverkar mig, och rädslan för att släppa kontrollen och vad jag har för ursäkt att inte ta itu med andra saker som är hängande över mig. De två hålls borta av att jag inte kommer att göra det ensam, vi gör det för att göra det till Nerdwana, CrimsonAnnas och Gorons hem och nörd-oas, Dessutom finns det en stor chans att inspirationen att ta itu med de andra mindre projekten som hänger över mig att komma, när vi har världens finaste vardagsrum.
Jag avslutar med en låt som sammanfattar mina känslor "For the first time in forever" från "Frozen" (apropå att det var längesedan jag gjorde något åt lägenheten) bildsatt till "Thor"-filmen som är en av mina inspirationskällor inredningsmässigt =)
torsdag 26 november 2015
onsdag 25 november 2015
Grön onsdag med höstens sista skittle
Tiden bara flyger iväg. På söndag är det första advent, men innan dess så är det dags att delta i Karins "Grön onsdag" men en skittle som hyllar hösten, innan jag vinkar farväl för den här gången och förbereder för vinter och jul-även om mitt julpynt snarare går åt hållet "vintermys" än "Hej tomtegubbar".
Från tumme till lillfinger-Isadora 824 "Vintage wine", Isadora 88 "Bronzing gold", Isadora 517 "Urban Green", Depend 390 och Isadora 821 "Green Planet"
"Urban green" och "Green planet" har fått sina egna inlägg tidigare, och Depend 390 är en grön favorit. Att "Vintage wine" letade sig in beror på att idén till höst-skittle kom att att jag var bjuden på 50-årsfest och ville göra en grön lackning som inte skar sig till mina röda strumpbyxor. Så in med vinrött och guld och voila =) Jag är nöjd med färgkombinationen, skittles är kul. Att detta blir sista "höstlackningen" för i år betyder ingalunda sista gröna onsdagen, det finns ju vintergröna växter ;-)
tisdag 17 november 2015
Om att ha nästan lite för roligt en mörk helg
Det här inlägget kan kännas som definitionen av taskig timing, men mitt personliga mående och världsläget har verkligen varit motsatt denna helg. Det har varit flera roliga saker i en följd. Jag brukar försöka att få in lite luft mellan mina bokade saker, men den här gången gick det inte att flytta på.
Det hela började på torsdagen, när jag och Goron gick på Intiman i Stockholm för att se "Rickard Söderberg är Gaytenor". Trogna bloggläsare vet att Rickard är en av mina stora inspiratörer i livet, och en av de människor som gör att jag vågar kliva utanför komfortzonen ibland för att göra världen bättre. Nu har han för första gången satt upp sin egen show. Otroligt fint och avskalat, två musiker och han själv. Underbar show, blandning av högt och lågt, vacker musik och prat om näthat, kärlek och annat viktigt. Så fint och personligt, det kändes verkligen att det inte bara var inövat. Efteråt tog han sig tid att signera böcker m.m. och ta selfies med alla som ville. Jag tog en selfie och fick världens goaste kram. Jag hade förlåtit honom om han inte hade kommit ihåg mig (sist vi sågs AFK var 3 år sedan och sedan dess har han blivit Rickard med hela svenska folket) men det gjorde han.
Från regnbågsskimrande stämband är steget inte så långt till gröna smaklökar. Jag blev bjuden på middag som tack för att jag har hjälpt min vän, och nu när hon äntligen har ett fast jobb så samlade hon de som hjälpt henne under den tuffa tiden på Lao Wai. Lao Wai är en fantastisk vegansk restaurang. Vi åt på kinesiskt vis och delade 5 rätter. Fina rena smaker, allt veganskt och kreativt. Flera av oss är också med i mitt sällskap och jag fick höra att mitt sätt att resonera kring mat är "typisk alvlogik".
Paralellt med händelserna ovan sydde jag på min klänning till november-banketten, och tre timmar innan jag skulle vara där blev den klar. Den var mycket skön att ha på sig och banketten i det stora hela var mycket rolig, både pga alla härliga människor jag fick träffa och att jag fick beröm för mina insatser i föreningen hittills. Mitt engagemang är på intet sätt slut. Bilder på klänningen kommer.
Kan meddela att jag var duktigt trött på söndagen, så det blev inget Nightwish för mig, trots att de spelade i Stockholm och jag ännu inte har sett deras nya sångerska i aktion. Det kändes som rätt sak att göra hälsomässigt, men det är första gången på 10 år som Nightwish gör en konsert i Stockholm och jag inte är där. Det fick mig att att fundera lite på "Vart är vi på väg?" men jag vill inte gå på en konsert av påhittad pliktkänsla och sedan inte ha kul. Jag tror också att många roliga upplevelser väntar på mig. Just nu pockar nördsjälen på mer än hårdrockshjärtat.
Det hela började på torsdagen, när jag och Goron gick på Intiman i Stockholm för att se "Rickard Söderberg är Gaytenor". Trogna bloggläsare vet att Rickard är en av mina stora inspiratörer i livet, och en av de människor som gör att jag vågar kliva utanför komfortzonen ibland för att göra världen bättre. Nu har han för första gången satt upp sin egen show. Otroligt fint och avskalat, två musiker och han själv. Underbar show, blandning av högt och lågt, vacker musik och prat om näthat, kärlek och annat viktigt. Så fint och personligt, det kändes verkligen att det inte bara var inövat. Efteråt tog han sig tid att signera böcker m.m. och ta selfies med alla som ville. Jag tog en selfie och fick världens goaste kram. Jag hade förlåtit honom om han inte hade kommit ihåg mig (sist vi sågs AFK var 3 år sedan och sedan dess har han blivit Rickard med hela svenska folket) men det gjorde han.
Från regnbågsskimrande stämband är steget inte så långt till gröna smaklökar. Jag blev bjuden på middag som tack för att jag har hjälpt min vän, och nu när hon äntligen har ett fast jobb så samlade hon de som hjälpt henne under den tuffa tiden på Lao Wai. Lao Wai är en fantastisk vegansk restaurang. Vi åt på kinesiskt vis och delade 5 rätter. Fina rena smaker, allt veganskt och kreativt. Flera av oss är också med i mitt sällskap och jag fick höra att mitt sätt att resonera kring mat är "typisk alvlogik".
Paralellt med händelserna ovan sydde jag på min klänning till november-banketten, och tre timmar innan jag skulle vara där blev den klar. Den var mycket skön att ha på sig och banketten i det stora hela var mycket rolig, både pga alla härliga människor jag fick träffa och att jag fick beröm för mina insatser i föreningen hittills. Mitt engagemang är på intet sätt slut. Bilder på klänningen kommer.
Kan meddela att jag var duktigt trött på söndagen, så det blev inget Nightwish för mig, trots att de spelade i Stockholm och jag ännu inte har sett deras nya sångerska i aktion. Det kändes som rätt sak att göra hälsomässigt, men det är första gången på 10 år som Nightwish gör en konsert i Stockholm och jag inte är där. Det fick mig att att fundera lite på "Vart är vi på väg?" men jag vill inte gå på en konsert av påhittad pliktkänsla och sedan inte ha kul. Jag tror också att många roliga upplevelser väntar på mig. Just nu pockar nördsjälen på mer än hårdrockshjärtat.
Etiketter:
Fantasy,
Festligheter,
Hälsa,
höst,
Metal,
Nörderi,
Tacksamhet,
umgänge
lördag 7 november 2015
Kämpa-tid och Crimson Peak
Ska gårdagen få ett soundtrack så får det bli Per Gessles "Här kommer alla känslorna på en och samma gång". Goron fick dåliga nyheter ("Allvarligt men det löser sig" var hans egna ord om saken). Han vill inte att vi går in på det i sociala medier just nu (kan dock lugna alla med att det är ingen fara för liv och hälsa). Dåliga nyheter är alltid jobbigt, men vi ska lösa det och kämpa på tillsammans. För att orka är min plan dock att bygga upp ett team av vänner omkring mig, som kan backa upp mig så att jag kan stötta Goron. Det gör jag med glädje, för hur tufft det än är, så försöker han kämpa och se till att må bra.
Jag var vissen och övervägde om vi skulle ställa in det planerade biobesöket. Då var Goron klok och sade att dels ville han verkligen inte ställa in, dels hade vi redan betalt, dels kunde det nog vara precis vad vi behövde. Ibland så känner den mannen mig bättre än vad jag själv gör. Så iväg till Filmstaden för att titta på "Crimson Peak". Jag är egentligen lite för lättskrämd för skräckfilm, men det här är mer "gothic romance" så då går det bra. Dessutom var filmen visuellt hänförande, och jag är tveksam till om Tom Hiddleston har varit bättre. Hela huvudrollstrion med Tom Hiddleston, Mia Wasikowska (som har en underbar kombo av flickaktig sårbarhet och redighet i sitt spel) och Jessica Chastain var förövrigt helt fantastisk.
Jag var vissen och övervägde om vi skulle ställa in det planerade biobesöket. Då var Goron klok och sade att dels ville han verkligen inte ställa in, dels hade vi redan betalt, dels kunde det nog vara precis vad vi behövde. Ibland så känner den mannen mig bättre än vad jag själv gör. Så iväg till Filmstaden för att titta på "Crimson Peak". Jag är egentligen lite för lättskrämd för skräckfilm, men det här är mer "gothic romance" så då går det bra. Dessutom var filmen visuellt hänförande, och jag är tveksam till om Tom Hiddleston har varit bättre. Hela huvudrollstrion med Tom Hiddleston, Mia Wasikowska (som har en underbar kombo av flickaktig sårbarhet och redighet i sitt spel) och Jessica Chastain var förövrigt helt fantastisk.
onsdag 4 november 2015
Grön onsdag Isadora Velvet Matt Nails nr 821 "Green planet"
Jag gillar verkligen matta naglar. I mina ögon så ger de en tuff elegans till din stil. Så när Isadora lanserade Velvet Matt Nails så sprang jag runt i fyra butiker innan jag lyckades hitta det, på Ica Maxi av alla ställen. Det blev "Green planet" och "Vintage Wine" för att variera min lacksamling-som är ganska mycket essensen av ordet "blurple". "Green Planet" passar ju också jättebra till "Grön Onsdag" hos Karin, som äntligen fått komma hem med sin lille son. Ni får gärna skriva en trevlig hälsning till henne om ni vill, för hon och hennes sambo har verkligen kämpat på med lillkillen.
Jag uppskattar verkligen den mörkgröna härliga färger-alltför många mörkgröna lack går lite för mycket åt blått eller teal för att jag ska vara nöjd. Vad gäller finishen kan jag säga att den känns som en sten som har slipats av vågorna eller en mjuk blyertspenna. På bilderna är det två lager utan vare sig under- eller topplack. Det gjorde tyvärr lacket lite lättchipat men det är smällar en får ta. Fördelen är dock att det inte blev märken efter lakanen i det, även om jag målade på kvällen. Så jag rekommenderar lacket.
Vad tycker du? Vill du att jag visar "Vintage wine" också (fast inte på en grön onsdag)?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)