En utfestad introverts bekännelser

Det har varit trötta veckor. Jublet (45-årsjubileum för mitt kära Tolkiensällskap) var roligt men tröttande, Jobbade dessutom lite extra efter jublet, och även om jag trivs bra på mitt arbete så resulterade kombinationen jubel+jobb i trött kropp. Dessutom passade ett virus på att bosätta sig i den trötta kroppen, så jag kämpar fortfarande med sviterna av en hosta. Mitt i alltihop hann jag med både 40-årsfest och tygresa.

Kombinationen hosta (som aldrig blev någon riktig sjukdom) och festligheter, samt tröttheten efter roliga saker, som kommer även om jag är frisk som en fisk, har fått mig att tänka till. Jag känner mig helt enkelt utfestad. Det är lite tråkigt att inte kunna köra på utan att tänka, men så fungerar jag och det är jag nog inte ensam om. Det är det som hände i min skalle när jag fyllde 35, att jag har slutat att be om ursäkt för att jag är dödlig och har behov. En bra sida av detta är att jag verkligen uppskattar de umgängen jag har som inte kräver så stor återhämtning. 

Så är läget och resten av sommaren hoppas jag bjuder på bio, dagsutflykter och annat skoj, så att den utfestade introverten kan bli mindre utfestad.