When all is said and done

Dagen som jag sade aldrig skulle komma är kommen. Det här är det sista inlägget jag skriver på den här bloggen. Det är ingen tragedi eller liknande som ligger bakom. Jag känner bara att jag inte har något att säga längre, och då min energi är begränsad, vill jag lägga den där den ger något. Beslutet har mognat fram under julen, när mina inlägg om att göra slut med julen möttes med direkt fientliga kommentarer, och under januari, när det har varit nästan tyst här. För mig ska sociala medier vara samtal, inte megafoner. Så bloggandet slutar här.

Jag vill säga tack till mina engagerade läsare. Frid och kärlek till er. Jag började som hårdrocksbloggare en gång i tiden, och jag avslutar därför med låten jag lovat mig själv att avsluta mitt bloggande med. Cans "Forever ends"

Den första vanliga veckan

Jag räknar vecka 2 som den första vanliga veckan. Vecka 1 så känns det som att vi alla famlar runt och försöker klura ut vilka vi är det år, försöker att vara nystartade och skimrande, samtidigt som vi är precis lika vintertrötta om förra året. Precis när vi börjar att få kläm på det så kommer Trettondagen som en konstig halvhögtid.

Första veckan är i alla fall avklarad och frön till positiva rutiner har såtts. Har äntligen fått in rutinen att laga mat igen. Har dessutom blivit bättre på att ta tag i saker och att implementera mina nyårsmål

• Har tagit paus från några bloggar följer, då deras kommentarsfält numera är tjafsarenor.
• Undviker överhuvudtaget kommentarsfält, för jag vill behålla min tro på mänskligheten.
• Jag är en tuffare vegetarian just nu. Använder du ord som "riktig mjölk" och liknande är jag klar med din inställning. Maka på dig, köttnorm!
• När det gäller högtiderna så är det högtidsfritt som gäller. Nu mer än någonsin. Inte ens julen klarar sig numera. Jag har kommit till insikten att jag blommar inte i alltför traditionstyngda sammanhang.

Helgen har gått i rensningens tecken. Igår hjälpte jag Alvfurstinnan att rensa, och det gick strålande, hon är bättre på att rensa än hon tror. Dels hade vi ett trevligt samtal under tiden, dels så är det ett toppensätt att umgås, för då behöver man inte välja mellan att umgås och att göra något som behöver göras. Det smittade av sig. Idag har Goron och jag packat upp kartonger med köksprylar och rensat ut de som inte behövs. Färdiga är vi inte men ett bra steg är taget.

Mål för 2018

Nu har 2017 till slut lagts till handlingarna. Till skillnad från julen så hade jag ett bra nyår, med vänner, min självvalda familj, och det var väldigt skönt med ett firande som präglades av avspänd positivitet och en genuin vilja att umgås. Så oerhört skönt. På vägen hem i bilen pratade jag och Goron om flera saker, bland annat skapades ett av våra gemensamma nyårsmål där och då. Jag återkommer till det på listan. Jag börjar med mina egna personliga mål:

• Det jag mår bra av ska få ta större plats. Det gäller egentligen allt: mat, umgänge, återhämtning, träning osv. Jag har en teori att om de bra sakerna får ta mycket plats, så blir det helt enkelt inte utrymme för de triviala negativa sakerna.
  
• Jag kommer att bli en tuffare vegetarian. Ska man bjuda in mig så är det respekt för vegetarianismen som gäller. Använder du tramsiga uttryck som "Riktig mjölk" om komjölk och liknande, så får du klara dig utan mig. Jag har lyssnat klart på köttpropaganda.

Så nu kommer vi till mitt och Gorons gemensamma mål:

• Vi tänker lyssna ännu mer på oss själva när det gäller högtider och liknande. Som Goron konstaterade: "Så fort man får några dagars vila, så är det någon högtid där man förväntas göra saker på ett särskilt sätt". Speciellt nyår är lite besvärligt för Goron, i och med att han går upp 4:30 på vardagar, och på nyår förväntas man vara vaken till 2. Så nu kommer vi lyssna ännu mer på dagsformen när det gäller högtiderna. Behövs det för att vi ska må bra så struntar vi i dem. Med andra ord mera välmående, och ännu mindre traditioner, som känns väldigt lite förankrade i 2000-talets behov och numera mest är bjäfs och gläfs.