Bryter tystnaden med en avslappnad suck

Om ni hade kunnat höra mitt mående i form av ljud, så hade ni hört en lång, djup, skön suck. Det har hunnit vara både vårbankett i lördags och inlämning av grupparbetet. Det har varit en galen vecka och jag har varit trött, men nu kan jag kanske få andas några dagar.

Lördagens bankett var rolig, men samtidigt väldigt tröttande. Jag var med och arrangerade och det var min första vårbankett, så jag var inte beredd på vilket otroligt jobb det är att arrangera en bankett, även om det bara var för mitt kära sällskap. Det jag framförallt kommer att bära med mig är INTE hur trött jag var efter 12 timmar, utan den kärlek som bara flödade mot mig från andra medlemmar. Dels där och då, när vänner såg efter min trötta själv, hämtade ett glas vatten och visade att det var helt okej att vara helt tröttkörd, dels de mejl jag har fått med beröm för min arbetsinsats. Det känns väldigt skönt, och skönt att se att jag håller på att bygga upp en liten grupp människor att vila och hämta kraft i.

Helgen har blandats med att plugga och skriva grupparbete om hundavel. Kanske inte låter som så mycket gemensamt med banketten ovan, men det gemensamma är att det har varit mycket jobb och att arbeta med och anpassa sig till människor med annat arbetssätt och rytm. Ibland har jag varit helt slut, men jag såg iaf till att få i mig något som med lite god vilja kan kallas lunch, för jag blir så seg i huvudet av det.

Det är vad helgen och måndag-tisdag har lärt mig, att det finns ingen mening att köra på utan paus. Det ger mer i längden att stanna upp ibland och balansera, det gör saker och ting bättre. Just att ge mig tid för återhämtning.