Interstellar och tomhet

Det kan ha ett samband. Goron hade klickat hem ett erbjudande och bestämde sig för att vi skulle kolla på "Interstellar". Det gjorde vi också och den är bra, jag gillar att det var en framtidsvision som är dystopisk men inte med symfoni-orkester och svarttonade bilder, utan helt enkelt damm och strävan. Dock var den djup, och bitvis mådde jag lite dåligt psykiskt av hopplösheten. Här tänker den omtänksamma läsaren kanske att "men varför lät du inte Goron kolla själv då?", men jag känner mig själv och då hade jag aldrig kunnat sova utan bara grubblat på den länge och väl. Så jag såg klart den, och den är riktigt bra och sevärd, men som sagt, ganska tungrodd.

Vet om det var filmen som hängde kvar, men idag har varit en känsla av tomhet i kroppen. Det är inte nattsvart men ganska grått. Det finns alltid sådana dagar, och jag gör saker för att åstadkomma en förändring men idag var ingen dag som gnistrar. Det sköna i detta är att Goron och jag kan vara trötta tillsammans.