Låten jag önskar att jag hade skrivit-Meatloaf "I'm gonna love her for both of us"

Hela den här idén började med att Julia Skott skrev ett inlägg som enligt henne är ännu ett kapitel i boken "Julia överanalyserar musik". Förutom att jag gärna skulle läsa den boken så ville jag skriva om en låt som jag älskar men som hade blivit ännu bättre om den hade fått ett annat perspektiv. Den låten jag pratar om är Meat Loafs "I'm gonna love her for both of us".

Låten handlar om berättarjaget (manligt) som ser en av sina bästa vänner behandla sin fantastiska flickvän som skit rent ut sagt. Det fina i kråksången är att han inte bara drar med tjejen eller spöar upp kompisen, utan han förklarar lugnt att om han får förtroendet att älska den här tjejen så kommer han att älska henne för båda två.

Jag älskar den här låten. Det är en låt som jag plockade fram många gånger under 2012 när jag var serie-dejtare och det var ganska många "Du är en trevlig tjej, men..." så var den här väldigt skön att plocka upp. Jag lyssnade också på den när jag stöttade en vän som hade tagit sig ur ett dåligt förhållande.

Nu ställer sig läsaren frågan, om du nu tycker så mycket om den här låten, varför vill du då göra om den? Jo, jag vill göra om låten så att den inte längre handlar om någon som kommer att älska sin partner för båda två, utan istället om någon som tar sig ur ett förhållande. Med andra ord blir det istället "I'm gonna love ME for both of us". Det kan behövas låtar som handlar om att ta hand om sig själv innan man går in i ett förhållande.

Sabaton-"Heroes" Jag lyssnar och bloggar mina intryck

Har nu lyssnat igenom Sabatons senaste album "Hereos". Denna gång på en annorlunda sätt än jag brukar. Lyssnade på den på Spotify och efter varje spår lyssnade jag på kommentarerna från Joakim Brodén. Det kan jag rekommendera, jag kände iallafall att jag fick ut mer av albumet. Nedan kan ni läsa mina kommentarer.

Nightwitches-Snälla Sabaton, gör detta till "Ghost division"-arvtagare som öppningsspår på spelningarna. Jag gillar tempot och jag gillar den korta "stötiga"  refrängen. Lite minus för att det är svårt att höra texten men det kanske blir bättre på skiva. Extra glad blir jag eftersom det är första gången kvinnor får spela huvudrollen i en Sabaton-text.

No bullets fly-Lite "Sabaton formulär 1A" men kanske skivans finaste historia om den tyske piloten som riskerade att bli både beskjuten av sina egna och bli avrättad när han eskorterade ett svårt skadskjutet fiendeplan till säkerheten.

Smoking Snakes-Från formulär 1A ovan så tar musiken en helt ny riktning och det är bra-för er Sabatonkännare är det som om "Aces in exile" och "Karolinens bön" fått ett kärleksbarn. Riktigt bra sjunget av Joakim Brodén "När ormar röker en pipa" är ett brasilianskt uttryck som motsvarar vårt "När grisar flyger".

Inmate 4859-Skivans första ballad, musiken ger intryck av en blandning av marsch och barnvisa. Tungt och molltyngt om den polske soldaten som med falska identitetshandlingar lyckades bli förd till Auschwitz i syftet att starta upplopp från insidan. När det misslyckades flydde han. Omvärlden trodde dock inte på vad han hade sett därinne.

To Hell and back-den stiliserade reveljen i introt och refrängen lyfter låten. Bra val av första-singel. Hade jag kunnat vissla hade jag lovat att vissla med när jag hör den live första gången.

The Ballad of Bull-För att återknyta till en tidigare spårtitel "Nu röker ormen!" Mitt i en Sabaton-skiva dyker en pampig piano-ballad om en australisk bårbärare som sprang in på slagfältet och bar ut skadade allierade soldater så att de fick leva. Oväntat och urläckert. Den här låten skulle göra vilket amerikanskt krigsfilms-soundtrack som helst grönt av avundsjuka.

Resist and bite-Om "No bullets fly" är "Sabaton formulär 1A" är det "Sabaton formulär 1B" Men bra är det. Här sparas varken på krut eller latin. Och om ni kan motstå att vilja ropa "Thunderstruck" när ni hör introt kan ni applådera er goda viljestyrka.

Soldier of 3 armies-Samma stuk som förra låten. Det habil bra Sabaton, men jag är tveksam om det här kommer att bli en av de låtarna som jag kommer att minnas av skivan. Misstänker dock att den här kommer att spelas ganska ofta live.

Far from the fame-Jag kommer ihåg när det här var en obskyr bonuslåt som bara släppte från ingenstans. Då tyckte jag inte att den var så speciell. Jag hade fel. Detta är riktigt bra-och äntligen släpps de mörka, bestämda Sabaton-fotbollskörerna fram.

Hearts of iron-Hur ska en Sabaton-skiva avslutas om inte med en pampig marsch? Jag, som tycker att "A Light in  the black" är en av Sabatons bästa låtar någonsin, kapitulerar hejdlöst inför detta. Jag kan tänka mig att ha detta som bröllopsmarsch.

Mer flugpapper än teflon

Meningen ovan var så jag beskrev min känsla för Goron i helgen. Det har nämligen varit så att har en tanke fått fäste i huvudet så har den legat kvar och sprattlat som en stackars fluga som fastnat i flugpappret. Som tur är så får Gorons blotta aura mig att tänka lite klokare så jag kom fram till att det kan delvis bero på att jag arbetar till 22:30 de flesta fredagar och då är det inte konstigt att det tar tid att varva ner i och med att jag har inte fredagkvällen som många andra. Det är en utmaning att ta itu med hur jag ska lyckas att släppa jobbet. Ni har tips på hur man släpper saker får ni gärna berätta i kommentarsfältet.

En liten strimma av hopp har tänts för mig och Goron. Vi tittar nämligen på tapeter till min lägenhet och har försökt att beställa från en hemsida, men fick beskedet att de har utgått. Idag gick vi till en fysisk butik och hittade just de tapeterna, så vi pratade med en tjej i butiken och de ska ringa och höra om de finns. Så håll tummarna, kära läsare, de är rysligt snygga.
(För er som undrar så bor jag och Goron inte ihop...ännu och Nerdwana är min lägenhet. Namnet är från "Big Bang Theory och beskriver Leonard och Sheldons hem, jag stavar medvetet med w för att associera till Gondwana).

Goron och jag har också lärt oss om oss själva de här veckorna att vi behöver hitta på åtminstone någonting litet på helgerna för att må bra. Det behöver inte bli något superstort, men t.ex.ett Ikea-besök eller ett museum. Skönt att veta inför framtiden så att vi kan ha det i åtanke när vi planerar.

Nästa inlägg viger jag återigen åt Sabaton.

Sabaton "To hell and back"

Sabaton, ett av fyra band i "The Crimson Four" dvs mina favoritband, har släppt nytt album "Heroes" och en ny video till låten "To hell and back". Dalkarlarna är krigstemat troget, denna gång är utgångspunkten hjältar och individuella människoöden. "To hell and back" handlar om Audie Murphy, en soldat lika känd för att vara en av de mest dekorerade soldaterna som för sin svåra PTSD. Videon skildrar den vecka då Murphy låste in sig på ett motellrum under en vecka för att avgifta från de mediciner han åt för nämnda .

Jag applåderar Sabaton för draget att skildra Audie Murphy, inte under tiden på slagfältet, utan märkt av den i motellrummet. Introsekvensen, med Murphy plågad av sina minnen och Joakim Brodén i power pose medan den stiliserade reveljen ljuder i bakgrunden är en fantastisk bild av helvetesgapet mellan den romantiserade bilden av krig och krigare och den grymma verkligheten. Vad gäller musiken så är det just den stiliserade reveljen som lyfter låten från att vara ännu en Sabaton-sång. Det är ingen ny "Primo Victoria" eller "Ghost Division" men det är ingen bottenlåt heller.

Nu spånar jag fritt, men jag anar en liten ton av krigsleda i videon och i låten. Kan det vara så att Sabaton letar efter nya perspektiv? Nu lär de inte ge upp krigstemat i första taget, dels är det deras signum och dels lär de ha tusentals historier, inskickade av fans, på lager. Själv skulle jag tycka att det var coolt om nästa album handlar om kvinnor i krig.

Temat för senaste albumet, som jag återkommer till i veckan, är dock hjältar. Hade jag skrivit en text till det albumet hade den inte handlat om krig, utan om de boende kring Utöya, som tog beslutet att gå ut med sina båtar och plocka upp Breiviks offer, när inte ens polisen vågade.

Vilka hjältar tycker du skulle besjungas?

Igår fick jag en liten puff av Universum ut ur min egen tankebubbla. Det var smärtsamt men ganska nyttigt. Tankebubblan var inte bra, den lurade in mig i en känsla av att vara granskad och dömd och gjorde hela hönsgårdar av en fjäder. Då hör Goron av sig.

Det Goron hörde av sig om är att han lyckats med konststycket att få en byggsäck på 150 kg på sitt ena knä och var tvungen att bege sig till sjukhus för att undersökas. Kan säga att jag avskydde verkligen att inte ha körkort i det läget, men som tur är fanns Gorons manma. Vi följde med till ortopedakuten båda två.

Vi hade tur för det flöt på och tre timmar senare så kunde min älskling hoppa hem på kryckor med två veckors sjukskrivning. Älsklingen sov hos mig utifall att det skulle blev värre men det blev det tack och lov inte. Det är såklart väldigt jobbigt att se någon man älskar ha ruskigt ont men jag är ändå glad att det hände när jag var ledig så att jag kunde finnas där som ett stöd. Goron stöttar mig och gör mycket för mig så det kändes så skönt att kunna ge tillbaka.

Detta ovälkomna avbrott i rutinerna kan nog trots allt ge någonting positivt iallafall. Vårvintern och våren har gått lite i ett. Så jag behöver stanna upp lite, andas och ta hand om mitt hem, som inte riktigt hunnits med när saker har pockat på. Samt naturligtvis ta hand om Goron lika fint som han tog hand om mig när jag hade ont i nacken och nästan skrek varje gång jag vände på mig.

Avslutar en era och öppnar för nya drömmar

Jag avslutade en era idag. Goron och jag hjälptes åt att tömma mitt akvarium. Det är gammalt, jag har inga fiskar kvar sedan länge och en bekant till mig, som arbetar med akvarier och hjälper försäkringsbolagen, säger att "Alla akvarier blir 10 år, nästan alla blir 15 år, nästan inget blir 20 år". Mitt akvarium är 18,5. 

Även om det är klokare att göra sig av med det innan det börjar att läcka, känns det konstigt att göra sig av med akvariet, det var nämligen den första lite större sak som jag sparade ihop till själv och det var en stor dröm att köpa det. I det akvariet uppfylldes mina drömmar om att odla en äggläggande fisk. Så det är mycket tacksamhet ingjutet i glaset. Det har dock fått några kyssar och som sagt, silikonet börjar bli gammalt. Så nu tackar jag för 18 år och första gången på den tiden kommer att ha en akvarielös lägenhet. Inte så länge dock, för jag är en person som behöver ha fisk i mitt liv, men det är läge att fixa ordning min lägenhet, och tro mig, det blir mycket lättare utan hundratals kilo av vatten, glas och sten att flytta. Så nu får fiskdelen bestå av nya akvariedrömmar och planer. 

photo credit: Lee Nachtigal via photopin cc

Varför jag anser att Tuomas Holopainen borde få Polar Music Prize

Idag har det offentliggjorts vilka som kommer att få ta emot Polar Music Prize ur kungens hand 2014. Det blir Chuck Berry (presentation ganska överflödig) och Peter Sellars (operaregissör). Goda val båda två (det lilla jag läste om Peter Sellars lät mycket intressant).

 Det jag gillar med Polarpriset är just tanken att klassisk musik och populärmusik är lika mycket värda. Sådana tankar behövs verkligen. Det är därför jag anser att Tuomas Holopainen i Nightwish borde få priset, eftersom han för samman de båda världarna i sin musik. Det må ha varit en lycklig slump (han hade tydligen ingen aning om att bandets originalsångerska Tarja Turunen var skolad sopran) men idag är kombinationen operasång + metal en självklarhet.

Oavsett om han slår sig in på filmmusikens bana, fortsätter inom hårdrocken eller kombinerar dem (jag hoppas på det sistnämnda) så har jag svårt att tänka mig en pristagare som bättre förkroppsligar Polarprisets grundtanke och anda.

Lyssna på körerna i "Cold heart of the Klondike" nedan.

I'm going on an adventure

Så känns det nu när jag har öppnat en alldeles ny fräsch blogg. Det känns som en bra månad att göra det, jag uppnår ju faktiskt en hobbits myndighetsålder i slutet av denna månad. Oavsett om du har läst min gamla blogg eller är helt ny så är du varmt välkommen:)