Sabaton "To hell and back"

Sabaton, ett av fyra band i "The Crimson Four" dvs mina favoritband, har släppt nytt album "Heroes" och en ny video till låten "To hell and back". Dalkarlarna är krigstemat troget, denna gång är utgångspunkten hjältar och individuella människoöden. "To hell and back" handlar om Audie Murphy, en soldat lika känd för att vara en av de mest dekorerade soldaterna som för sin svåra PTSD. Videon skildrar den vecka då Murphy låste in sig på ett motellrum under en vecka för att avgifta från de mediciner han åt för nämnda .

Jag applåderar Sabaton för draget att skildra Audie Murphy, inte under tiden på slagfältet, utan märkt av den i motellrummet. Introsekvensen, med Murphy plågad av sina minnen och Joakim Brodén i power pose medan den stiliserade reveljen ljuder i bakgrunden är en fantastisk bild av helvetesgapet mellan den romantiserade bilden av krig och krigare och den grymma verkligheten. Vad gäller musiken så är det just den stiliserade reveljen som lyfter låten från att vara ännu en Sabaton-sång. Det är ingen ny "Primo Victoria" eller "Ghost Division" men det är ingen bottenlåt heller.

Nu spånar jag fritt, men jag anar en liten ton av krigsleda i videon och i låten. Kan det vara så att Sabaton letar efter nya perspektiv? Nu lär de inte ge upp krigstemat i första taget, dels är det deras signum och dels lär de ha tusentals historier, inskickade av fans, på lager. Själv skulle jag tycka att det var coolt om nästa album handlar om kvinnor i krig.

Temat för senaste albumet, som jag återkommer till i veckan, är dock hjältar. Hade jag skrivit en text till det albumet hade den inte handlat om krig, utan om de boende kring Utöya, som tog beslutet att gå ut med sina båtar och plocka upp Breiviks offer, när inte ens polisen vågade.

Vilka hjältar tycker du skulle besjungas?