Mitt bästa år-Sammanfattning juni "mina drömmar"

Så har ännu en månad av mitt bästa år förflutit. Denna gång med temat "Mina drömmar". Juni har varit en sådan månad då drömmar har uppfyllts, inte med full symfoniorkester och klang och jubel, utan med en liten glad trumpet.

Den stora drömmen jag har uppfyllt är att jag har flyttat ihop med Goron. Tillsammans håller vi på att bygga upp vardagen tillsammans och det går framåt. Även om det bitvis har varit lite jobbigt så har vi aldrig vänt det mot varandra. Det är okej att vara trött och frustrerad, men det går att säga att "jag är frustrerad för att..." istället för att ta ut ilskan på den andre. Det är väldigt skönt. En annan dröm är att göra om lägenheten, och där har vi börjat att fundera och planera så smått.

I övrigt är de drömmar jag har på väldigt abstrakt nivå, just eftersom jag är på väg att landa i den stora sambodrömmen och stöpa om den till en skön verklighet =)

Imorgon ska jag skriva om juli månads planer.

Ingen kärlek till midsommar

Om jag skulle beskriva mina känslor för midsommarafton med en Star Wars-replik så skulle det bli "I have a bad feeling about this". Min och midsommars dåliga relation började när jag som 3-åring blev släpad till stången mot min vilja.Sorgligt nog minns jag fortfarande hur jag sitter i gräset vid stången och bara känner motviljan och ilskan i kroppen, medan konferenciern ropar i mikrofonen att det är "väldigt trevligt". Under hela min barndom så fortsatte det att vara att obligatoriskt att delta i firandet, även om jag och kusinerna hellre ville gå och bada, så min känsla av midsommar har alltid varit en dag när tradition och konvention är viktigare än mina känslor.

 Att ha dessa känslor för midsommar är extra svårt i och med att det verkar vara den mest älskade högtiden på hela året. Trots att jag alltid anstränger mig för att påpeka att jag inte ser ner på människor som väljer att fira traditionell midsommar, så får jag ibland känslan av att jag är grön och har antenner när jag säger till människor att jag inte gillar det. Att fylla inte är min grej alls och att jag varit vegetarian i åtta år och därför inte äter sill gör ingenting lättare. Midsommar känns helt enkelt inte som min grej.

Diskuterade detta idag på nätet och fick höra att jag dödar de svenska traditionerna, för att jag försvarade en programledare som sade att man kan äta snabbmat om man vill, det är också en egen tradition. Det blev lite mycket, speciellt när nät-trollen skrev att "får man ångest av svenska traditioner är det nog inte traditionerna det är fel på". Det tog och jag tillät mig själv att gråta, för att det är känslor som inte blir erkända som skriker och bråkar. Som tur är har jag Goron som inte är rädd för känslor, utan kramade om mig, lät mig gråta mot hans axel och sade "Vi skapar våra egna traditioner". Det är nog det jag måste göra.

Nu undrar ni varför jag diskuterar det om jag tar det så hårt. Jag gör det för alla de som känner ångest och stress istället för glädje över midsommar ska veta att de inte är ensamma. Detär samma sak med det här inlägget. Du är inte ensam om du känner så.

Hur Nintendo borde förnya "The Legend of Zelda"

Nintendo visade upp nya "Legend of Zelda" på stora tv-spelsmässan. Här nedan kan ni se den.



Hela spelvärlden har gått bananas över detta och idéer, drömmar samt allsköns teorier flyger över Internet som ystra blåmesar. Som en person på Zeldadungeon.net skrev "We're Zelda nerds. That's what we do. Speculate". Det sägs att detta Zelda kommer att vara banbrytade i serien. Därför tänker jag jag skriva lite tankar på hur de skulle kunna förnya det och konventionerna.

I can be your hero
Det här är något som många av oss har väntat på-att få spela "Legend of Zelda" som Zelda. Det vore kul. Jag vill vara ännu djärvare-jag skulla tycka att det var coolt att få spela med en av mina favoritkaraktärer, Impa (speciellt i hennes Ocarina of Time-form). Eller varför inte låta spelaren välja?

Extreme Link makeover
Nu har Nintendo bestämt sig för att behålla Link, men bara för det måste han ju inte vara blond hylian i grön mössa (eller jo, tunikan och mössan vill vi nog behålla). Trots detta finns det ju en hel del saker att göra med honom. En av mina tankar är att göra en sak av det som har blivit en klassiker att han inte pratar: nämligen att göra honom hörselskadad och använda sig av teckenspråk. En annan tanke är han skulle kunna tillhöra någon annan ras, eller blandning av två raser. En halv-Zora vore väl kul.

In a brave new world
Hyrule brukar ha en genomgående europeisk natur och klimat som grund, och jag kallade den senare teasern lätt fnysande för "alpvykort". Det är lite miljö-buffé: lite skog, lite fält, lite öken, lite berg, lite hav osv. Jag kan tänka mig ett helt spel som utspelar sig i mörka barrskogar (tänk er att klättra och använda hookshot), ett som helt utspelar sig i japansk miljö (när allt kommer omkring fick Shigeru Miyamoto sin inspiration från barndomen i Kyotos skogar). Egentligen var som helst utanför klassisk fantasy och utan överdriven exotisering. Eller så byter vi årstid (Jag skulle älska "The Winter Zelda") eller behåller spelgenren men placerar det i steampunk-miljö. Jag vill inte se ett futuristiskt Zelda a la sci-fi men Zelda+ Steampunk kan bli oväntat bra.

Screw the dungeons
Något som hade sin plats 1986 när Zelda-serien föddes, men som börjar bli utslitet, är dungeons. Formeln utforska-prata medNPC-gå till dungeon börjar kännas klar. "A Link between worlds" var första steget från att jaga föremål i dungeons, det gick att välja ordningen. Jag skulle gärna se att övervärlden blev mer detaljrik och hade mer att utforska istället. Kanske med mindre "mosa monster genom att mosa B-knapp".

Och hon skrev på en petition, ge Ganondorf ålderspension
Ganon/Ganondorf är den karaktär, utom Link och Zelda, som har hängt med längst. Nu känns det dock som att det börjar bli dags att släppa ut detta svin i ollonskogen ;) I senaste spelet "A Link between worlds" blev han tvungen att sammansmälta med den egentligen mer intressanta skurken Yuga för att gjuta in lite friskt blod. Nej, dags att för nya, roliga, flerdimensionella skurkar.

We are family
Jag tycker att "Twilight princess" är ett av de bästa Zelda-spelen. Visst är färgskalan dov, men det finns en aspekt som jag älskar i den-Link har ett sammanhang. Visst, vi får ingen förklaring till varför han är en av de få utan släkt, men han har ett arbete och han är en förebild för barnen (speciellt min favorit, den blyge Colin). Jag känner dock att jag är redo att ta till mig Link, även om han skulle ha föräldrar i livet. Jag kan t.ex. tänka mig ett intressant scenario där hela den kungliga familjen (utom Zelda) är korumperad eller tyrannisk, och Links föräldrar tillhör en motståndsrörelse. Både att Link går ut för att rädda sina föräldrar, eller att gå emot sina föräldrar för att rädda landet kan bli väldigt intressant dynamik.

Det sköna med att vara sambo och min snygga draktröja

Då var det helg igen-dessutom något så sällsynt som en helg då jag får både fredagskväll och ledig lördag. På fredagen blev det hemmamys med Goron. Det är väldigt skönt att komma hem och mötas av honom. Jag har ofta lite svårt att släppa jobbet men han hjälper mig att koppla av. 

På lördagen så hoppade jag, Goron och Gorons mamma in i Gorons bil (min tilltänkta svärmor körde) och åkte till Solna för att fira Gorons kusin som fyller 20 år. Jag har träffat Gorons släkt förut men det är faktiskt en annan sak att gå på släktträff som sambo. Dels så ligger sambo bättre i munnen än flickvän och dels så känns det som att både vi och släkten har bestämt sig för att jag hör hit. Dessutom var det skönt att komma ut och träffa människor, det blir inga äventyr när Goron är sjukskriven och inte kan köra bil. Kände mig dessutom fin i min nya drak-tröja från Gothic Shop som ni kan se sedan. Det var dessutom säsongspremiär på min svarta sommarkjol. Och som alltid när jag känner mig som allra finast så fanns det ingen kamera i närheten.

Söndagen har varit mycket trötthet och frustration. Träffade dock Nystan en kortis och fick ett par tärningar som jag ska ha för att kunna välja att jag ska ta itu med när jag är hemma och blir handlingsförlamad för att jag inte vet vad jag ska börja med. Sådan är jag och alla sätt är bra utom de dåliga. Är också glad, för även om jag och Goron är lite trötta och understimulerade, så har vi hållit sams och inte tagit ut det på varandra. 

*Bild från gothicshop.se

Nationaldagen och 70-årsdagen av Dagen D

Idag är det Sveriges Nationaldag. Även om min gode vän Do Glatem har en poäng i att man inte kan vara stolt över något man inte hade ett jota med att göra (vilket land du föddes i) men jag tänker vara tacksam över att jag föddes och växte upp här. Som Gustav Fridolin sade-Jag är glad att bo i ett land människor kommer till, istället för att fly ifrån.

Innan vi blir alltför ystra och firar Sverige och sommaren tycker jag också att vi ska skänka en tanke till soldaterna som slogs i Normandie på dagen D, eftersom det är 70 år sedan idag.

Jag lyckades hitta ett klipp som sammanför dessa två skilda händelser. Sabaton på Sweden Rock Festival framför både Nationalsången och Primo Victoria.

Varför detta mycket väl kan vara Mitt bästa år+ sammanfattning Maj och Uppstart Juni

För er som är nytillkomna läsare så håller jag på med en utmaning som heter "Mitt bästa år". Det kommer från min almanacka och handlar om att man utmanar olika sidor av sig själv varje månad. Den månad var tanken att rensa kropp och själ. Det har inte blivit så mycket av med kroppen. Själen var tanken att tänka snälla tankar. De tankar jag valde var:

• Jag accepterar och tycker om min kropp
• Det som blir gjort blir gjort

Det är inte så att jag har kunnat leva efter de tankarna fullt ut. Dock har jag märkt att jag har lättare att skaka av mig negativa tankar. De kommer men de virvlar inte längre fram och tillbaka i huvudet. Så ett steg åt rätt håll.

Jag har också uppfyllt en av de stora drömmarna i år och blivit sambo med Goron =) Det är ovant men det känns väldigt bra. Vi hade tänkt vänta en månad men eftersom han inte får köra bil pga sin knäoperation, så tog han sina två katter och flyttade hit, så tar vi resten av hans grejer senare när benet är bra. Det känns fint att få ha hans sällskap nästan jämt, även om vi två, som har ganska stor dels ensamvarg i oss, behöver lite tid att vänja oss och det behöver våra katter också. Igår skrattade vi och sade att vi känner oss som i filmen "Dina, mina och våra".

Så Junis tema är drömmar. Det blir lite svårt i och med att jag uppfyllde en av mina stora drömmar redan i maj. Så den får jag återkomma till.