Mitt bästa år: Sammanfattning oktober "Min mat"

Så har ännu en månad förflutit på mitt bästa år (det är inte så långt kvar av det). Den här månaden har maten var i fokus, och även om det inte har varit någon räkmacka (som jag ändå inte hade velat äta, haha) så har jag tagit steg tillbaka till när där jag vill vara. Jag längtar efter baljväxter och växtbaserat.

Har tagit två stora steg och gjort saker som jag har velat göra men inte har fått tummen ur. Det ena är att lägga in saker, har syltat en pumpa som dock ska stå en vecka så jag vet inte hur den smakar, eftersom den ska stå en vecka. Den ska med på Samhain ikväll så jag återkommer.

Den andra stora grejen är att jag har slutat med komjölk i teet och övergått till havre- och sojamjölk. Har velat göra det här länge för att äta mer veganskt, men har tvekat. Droppen som fick bägaren att rinna över var när lobbyorganisationen Svensk Mjölk stämde Oatly. Så nu är det vegomjölk hemma. Äter fortfarande mjölkprodukter men de har inte den självklara, orubbade plats som de hade förr.

Nu är vi vuxna på riktigt =)

Det har tagit tid sedan jag bloggade senast, men det är svårt att blogga och ställa in en dubbelsäng samtidigt ;-) Goron och jag fick nog av att dela min 120 säng, vilket i och för sig är mysigt eftersom man ligger nära, men det blir trångt. Så iväg till IKEA och investera i en säng. Brimnes heter den. (Som den nyfikna människa jag är blev jag tvungen att googla och Brimnes ligger tydligen på Island. Vem är det som döper Ikeas prylar egentligen?)  Ruskigt effektiva var vi också. På tre timmar hade vi köpt den nya sängen, burit upp den till lägenheten, monterat ner den gamla sängen och kört den till återvinningscentralen.

Den står nu uppe. Vi har inte i lådorna på sidan ännu men det kommer. Det är jätteskönt. Dels är sängen mycket högre än min gamla, dels har vi en sänggavel där vi kan ställa saker, både praktiskt och som prydnad. Första natten kändes det som att jag var på chartersemester, med en stor pampig vit säng och alldeles nya lakan. 

Lite sorgligt var det att slänga ut den gamla sängen, jag hade en del fina minnen från den. Men som jag konstaterade, det jag slänger ut är inte de fina minnena, det är sängen och de negativa minnena av alla nätter jag har gråtit ensam i den samt alla stunder jag har legat där och livet har känts meningslöst.

Det kommer ett nytt inlägg med egna bilder när vi har monterat färdigt och fixat sänglampor och sådant. Då ska jag också berätta mer om hur vi tänkt. 

Bild från IKEA

Diana Gabaldon-"Främlingen"

Jag fick den här boken av Nystan, som tokgillar den och bytte Netflix mot Viaplay för att följa "Outlander", serien som bygger på böckerna ("Outlander" är förövrigt bokens originaltitel). Så det är en ganska delikat uppgift för mig att tycka till om denna bok. En annan vän, vars åsikter verkligen är värda att lyssna på, är nyfiken på min åsikt om Gabalbons författarskap eftersom människor antingen älskar eller tråkas ut av hennes böcker.

Min åsikt om boken ligger mellan att älska och tråkas ut. Jag ser den absolut inte som skräp, men jag blir inte drabbad av den så som många verkar bli. Det finns saker i boken jag gillar, såsom höglandsmiljön och att huvudpersonen, Claire, är sjuksköterska med erfarenhet av andra världskriget. Däremot blir det för mig bitvis lite mycket av "Tantsnusk i kilt" för min smak. Personligen hade jag nog uppskattat boken mer om det hade varit mindre fokus på kärlekshistorien och mer på tidsresan och krocken mellan världarna. Jag tröttnade helt enkelt när det var tre beskrivningar av en manlig bröstkorg på 20-30 sidor. Det känns som att hela grejen att Claire har väldigt lätt att acceptera tvångsgifte i och med att han är två meter lång och supersnygg. Det hade varit mer spännande att se hennes process i att acceptera det, speciellt om han hade haft samma personlighet men varit den mest alldagliga mannen i Skottland.

Hur gjorde jag med boken? Jo, jag läste klart den men har bestämt mig för att inte leta efter fortsättningen utan helt enkelt lämna Claire och hennes höglandshunk åt sitt öde.

Rensa i röran-vecka

Det har varit tyst på bloggen. Det har berott på att jag har haft en period på jobbet som har krävt nästan all energi, och den energi som har funnits kvar har jag lagt på sambon och livet utanför. Nu är den tuffa perioden förhoppningsvis över.

Mitt i den slitiga och dränerande perioden så har har ändå ett frö till en ny och bättre tillvaro såtts. Goron och jag har vigt den här veckan åt att rensa i röran-både fysiskt och psykiskt. Jag har tagit itu med att betala restskatten i god tid och skickat in papper. I söndags städade vi vardagsrummet och idag, trots att han haft en hård arbetsdag som avslutades med ett träningspass och jag gått omkring på jobbet i en ovan men bra känsla (som sagt återvände lugnet idag) så städade vi hallen. Med lite tur så ger anblicken av en fin hall vid hemkomst oss mer energi.

Det kommer att bli fler inlägg de kommande dagarna. Då blir det kulturell inriktning. En klassisk bok och ett tv-spel ska få sina egna inlägg.

Mitt bästa år: Sammanfattning september och Oktober "Min mat"

Det har varit full kastrull senaste tiden. Det gör att jag missade att sammanfatta september. Temat för det var "min komfortzon" och även om jag inte hunnit så har jag klivit ur min komfortzon på ett sätt. De senaste dagarna har jag faktiskt valt att ibland lägga ner striden och bita i det sura äpplet. Det är ganska ovant för att vara jag. Jag har börjat att arbeta på acceptans, att hantera att vissa situationer inte är så roliga, medan jag arbetar på att göra det bättre långsiktigt.

Nu går vi in i oktobers utmaning som är "Min mat". Både lätt och svårt, jag är matnörd men vi har ett komplicerat förhållande. Mina planer är att hitta tillbaka till hur jag åt när jag mådde som bäst, och få ihop det till att passa med mig och Goron. Det är ju en vegetarian och matnörd samt en korv och makaroner kille som ska samsas. Det är min plan-att hitta tillbaka till balansen och att äta som jag vill och mår bra av.