Nörderi och sötchock

Första advent är imorgon, men redan idag var jag på ett event som nästan kan räknas som lilla julafton; Sci-fimässan. Jag, Goron och Gorons kusin tog oss dit. Det är alltid långa köer, men dels diskuterade vi nörderi och dels så finns det alltid cosplayers som vandrar omkring och gör sitt bästa för att hålla stämningen hög. Det är ett tips om ni ska till sci-fimässan och har barn med-ta med något för att underhålla dem-köerna är inte smärtsamt långa, men tillräckligt för att det ska bli tråkigt ör ett barn.

Själva mässan var den vanliga blandningen av saker att titta på, signeringar och härliga nördar. I år så köpte jag inget signerat foto, helt enkelt för att även om det var bra skådisar som var där så kände jag att ingen av de var något foto jag vill ha stående framme. Istället blev det böcker, dels en fantasy-bok som jag köpte direkt av författaren, och "Stockholms undergång" en samling skräcknoveller.

Vi fick också uppleva när en hel fotokö fick sötchock. Vi stod i kön för att ta kort med Nordic Garrison. Personerna innan oss lyfter upp en bedårande söt bebis i vit sparkdräkt och liten mössa inspirerad av Leias "kanelbulle-frisyr". Darth Vader håller den lilla krabaten i famnen och hen (jag tror att det var en tjej, men eftersom jag inte vet skriver jag hen) är helcool och tycker mest att tjejen i rött hår som står bredvid är fascinerande och hela fotokön säger eller tänker "aaaawwww". Vårt traditionella parfoto blev inte lika awww men fint ändå.

Hemma igen gick luften ur oss, det är tröttande med många människor och intryck. Så resten av kvällen har spenderats i soffan. Imorgon så blir det lite mer fart. Advent ska fixas och så ska nästa vecka planeras.

Blogvember

Lesthi har utmanat mig i Blogvember-utmaningen (vilket taggigt, konsonanttyngt ord). Jag tackar för utmaningen och tar mig an den.

Vad är det bästa med att blogga?

Att det är min lilla droppe i medie-havet. Vill jag uttrycka min åsikt om ett ämne så har jag en plattform. Sedan får du också kontakt med roliga och intressanta människor, som du kanske aldrig hade träffat annars.

Vad är det som gör min blogg speciell?

Jag tror att det är blandningen. Jag försöker att vara något som jag saknar-nämligen feelgood-blogg för oss som är nördiga. Jag gillar inrednings-tidningar och vill gilla ett program som "Go'Kväll lördag" men det verkar inte finnas på världskartan att vissa av oss inspireras mer "Star Wars" och "The Tudors" än av "Sex and The City". Det här ska vara bloggen där det är okej att gilla både skumbad och Storm Troopers.


Hur ser min blogg ut om ett år?

Jag hoppas att den finns kvar och lite mer liv i kommentarsfältet, om jag får drömma.

Vilket var mitt bästa inlägg?

Nu är min blogg inte så gammal, men om jag ska titta så gillar jag mitt inlägg om midsommar, för att jag vågade vara ärlig och erkänna att dumma kommentarer på nätet tär på mig. Sedan fick inte det här så många kommentarer men jag tycker att det här är väldigt kul.

Vilka bloggar/bloggare inspirerar mig?

Först och främst, Morrica. Vi har läst varandras bloggar sedan 2008, och hon är en av dem som fick mig att våga twittra.

 Jag inspireras också av MrsDatas båda bloggar, Livet... och Lackat...  . Hon känns lite som en smart, äldre fangirl-kompis på nätet :)

 En blogg som jag gillar att gå in på för att få stiltips är The Stylish Geek. Hon visar att det finns ingen motsättning mellan mode och nörderi.

Sedan så gillar jag julbloggar-och mina favoriter där är Tomtens dotter och Sannas Christmas . Bra sätt för mig att inte jultjata öronen av Goron.

Med detta tackar jag för utmaningen. För att hålla den levande utmanar jag Morrica, MrsData och Sanna.

När städhelgen blev tangokväll

Egentligen så att jag och Goron tänkt att ha en lugn städhelg, med avbrott för handling och för att se till Do och Lady Glatems katter när matte och husse är bortresta. Men så fick jag ett litet glatt facebook-meddelande från Morrica, som undrade om jag ville göra henne sällskap när hon var på besök i Stockholm för att dansa tango. Och frågar en vän som åkt upp från Skåne om jag vill följa med och dansa, då följer jag med.

Mina svartvit-randiga skor på och iväg. Jag hade förvarnat om att jag dansar som en Dalek med två vänsterfötter, men Morrica var en bra och tålmodig lärare. I vanliga fall när jag dansar pardans känner jag mig obekväm, men tango och jag vibrerar på samma frekvens. Det svåraste är att låta bli att tänka. I dans ska inte följaren tänka, bara känna. Det är inte helt lätt.Dessutom ska jag lyssna hålla koll på min egen kropp, tala om vad den ska göra och samtidigt lyssna på min förares kroppskommunikation. Så månadens tema-mitt lyssnande-fick sig en rejäl dust.

 Vinsten för att jag tog mig an utmaningen var att det var roligt. Det var skönt att göra något nytt och känna att jag kunde lära mig det. Har haft en period när jag har känt mig gammal, tung och stel i kroppen, och det var en improviserad tangolektion ett bra motgift mot. Det var skönt att känna att den CrimsonAnna som går ut och gör oväntade saker för sitt eget välbefinnande vaknade igen. Jag har saknat henne och hon kommer att behövas =)

Doctor Who 51 år :)

Just denna dag är det inte bara domsöndagen, det är också 51 år sedan det allra första avsnittet av "Doctor Who" sändes. Förra året firades det med ett special-avsnitt som sändes i 75 länder (dock inte i Sverige, för SVT har inte riktigt lärt sig att ta hand om sina nördiga tittare). Det roliga med "Doctor Who" är att det går att ta karaktärerna och sätta in dem i nästan vilken signatur som helst. Jag hittade några roliga nedan:

¨

Hyrule Warriors-25-årshyllningen Zelda-serien borde ha fått *Spoilers*

När det gäller "The Legend of Zelda"-serien så känner jag mig som en norna eller gammal uv. Jag spelade nämligen det första spelet när det var nyutkommet i Sverige, och har sedan dess följt serien, även om jag inte har spelat alla spelen i serien. Nintendo har av förklarliga skäl hållit på sitt Zelda-märke, men nu har de lånat ut sitt universum för att skapa en variant av den, i Asien, mycket populära spel-serien "Dynasty Warriors".

Officiellt sett var det "Skyward Sword" som var 25-årsjubileet för Zelda, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det här hade blivit en mer passande hyllning. Här dyker karaktärer upp, från det första Zelda-spelet till "Skyward Sword". Hela legenden om Zelda är med utan att storyn känns alltför lösryckt och krystad.

Det som är riktigt trevligt med "Hyrule Warriors" är att av 13 spelbara karaktärer är hela 8 kvinnor. Det fina i kråksången är att de inte bara är av typen "Smidig men har svag som ett okokt spagetti-strå" utan det finns av olika typer. Vill du hacka dig igenom fiendens trupper med ett gigantiskt svärd (tänk Final Fantasy)så får du göra det med Impa, en av mina favoritkaraktärer genom hela zelda-serien, vill du röra dig som en bevingad konståkerska i sitt esse kan du göra det med Fi. Jag gillar också att karaktärerna tillåts vara kvinnliga. Det finns ingen motsättning i att bära rosa klänning och personligen jaga ut moblins och skelettkrigare ur ditt rike med svärd.

Jag skulle dansa och dikta en ballad om "Den nya era för kvinnliga karaktärer i TV-spel", men sedan ser jag de två nya karaktärerna. Okej att Cia får spela rollen som bad guy, men det förutsätter nog att du tänder på kvinnor och inte har sett någon på ett par decennier för att inte sträcka dig efter en skämskudde när kameran glider uppför Cias kropp. "Den manliga blicken" är bara förnamnet. Min andra invändning är att Lana, den nya spelbara karaktären, visserligen har en bok som attribut, men i princip om ursäkt efter en kraftfull attack "Förlåt, var jag för kraftfull där?" kombinerat med en ljudfil av fnitter. Jag hade inte invänt mot repliken om den levererats ironiskt, men ironi går inte fram i skrift.

De här två invändningarna hindrar mig inte från att tycka att den här mash-upen är betydligt piggare och mer vital än flera av de senaste Zelda-spelen och jag kan bara hoppas att Nintendos tittar noga på det här inför utvecklingen av "Zelda U". Jag har inget emot att få spela som Zelda, eller ännu hellre Impa, där.

Förändringens vindar

Sedan jag bloggade senast har det hänt saker i mitt liv. Det är stora saker som jag inte riktigt kan prata om nu men jag återkommer till det(jag och Goron lever ihop och jag mår bra så det är ingen fara där). Det är stort och okänt, och jag tar mig an det med en blandning av entusiasm och oro. Så om ni tycker att mitt humör i inläggen går upp och ner så vet ni varför. Det blir så när man är på väg att ge sig ut på förändringens hav.

Samhain och ombytta roller i Nerdwana

Veckan som gått har varit tung och slitig. Därför var det en ovan känsla att vara bortbjuden direkt efter jobbet. Egentligen tycker jag om att vara bortbjuden, det tar bara lite tid för mig att koppla bort jobbet och gå över i privat och festlig stämning. Goron var dock snäll och hämtade mig att jag hann byta om och hämta knytismaten i godan ro.

Samhain är något som är en tradition i en del av min vänkrets. Vad Samhain är kan ni läsa om här. Den Samhain vi firar har dock vuxit fram till något annat. Som det står i inbjudan-"Ingen behöver tro på någonting, bara vi respekterar varandra". Så i den här tappning tänder man ljus för det man önskar, och sedan har vi knytkalas och pratar. Det blev en skön kväll/natt (kom hem klockan 3) som både innehöll andaktsfull stämning när alla ljus tändes, och att Alvfurstinnan fick ett av sina episka och smittsamma skrattanfall. Det slutade med att hon satt och skrattade så hon kiknade och nästan trillade av puffen vi satt på, och jag satt bredvid och skrattade så att min mascara var all over the place.

Dessutom har det varit ombytta roller i Nerdwana. Goron jobbade helg (jätteviktig EU-kurs som han måste ta) och jag var ledig. Jättekonstig känsla men det blev bra ändå. Tyvärr missade vi Comic Con Gamex men vi samlar våra krafter (och pengar) till Scifi-mässan nästa månadsskifte.

Har varit trött idag och känslorna har legat på ytan. Som tur är har jag världens bästa lyssnare som sambo, så han har tagit hand om mig.

Mitt bästa år: "November-mitt lyssnande"

Det är inte långt kvar på "Mitt bästa år"-utmaningen, detta är faktiskt den näst sista. Den här gången är fokus på lyssnandet. För mig är lyssnandet något som sitter ganska mycket i mig själv, det är ganska lätt att flyta iväg i tankarna. Så det blir lite relations-mindfullness helt enkelt. Det kommer också att handla om fokus, att prioritera samtalet. Jag och Goron har ofta våra roligaste och mest intressanta samtal i bilen på väg att handla.

Jag har också valt att lägga in en egen aspekt-nämligen musik. Att låta musiken få ta plats. Har fortfarande skivor hemma som jag köpt och inte har lyssnat igenom. Det är ju för illa.