När städhelgen blev tangokväll

Egentligen så att jag och Goron tänkt att ha en lugn städhelg, med avbrott för handling och för att se till Do och Lady Glatems katter när matte och husse är bortresta. Men så fick jag ett litet glatt facebook-meddelande från Morrica, som undrade om jag ville göra henne sällskap när hon var på besök i Stockholm för att dansa tango. Och frågar en vän som åkt upp från Skåne om jag vill följa med och dansa, då följer jag med.

Mina svartvit-randiga skor på och iväg. Jag hade förvarnat om att jag dansar som en Dalek med två vänsterfötter, men Morrica var en bra och tålmodig lärare. I vanliga fall när jag dansar pardans känner jag mig obekväm, men tango och jag vibrerar på samma frekvens. Det svåraste är att låta bli att tänka. I dans ska inte följaren tänka, bara känna. Det är inte helt lätt.Dessutom ska jag lyssna hålla koll på min egen kropp, tala om vad den ska göra och samtidigt lyssna på min förares kroppskommunikation. Så månadens tema-mitt lyssnande-fick sig en rejäl dust.

 Vinsten för att jag tog mig an utmaningen var att det var roligt. Det var skönt att göra något nytt och känna att jag kunde lära mig det. Har haft en period när jag har känt mig gammal, tung och stel i kroppen, och det var en improviserad tangolektion ett bra motgift mot. Det var skönt att känna att den CrimsonAnna som går ut och gör oväntade saker för sitt eget välbefinnande vaknade igen. Jag har saknat henne och hon kommer att behövas =)