Tråkmåndag och tufft år

Om det fanns en gala där priset för tråkigaste dag delades ut, så hade gårdagen definitivt suttit där, uppklädd till tänderna och artigt leende, när de nominerade presenterades. Att ringa viktiga myndighetssamtal samt besöka sjukvården för ett rutinmässigt prov kan ju få den bästa att hålla sig för skratt. Roligt var det inte men jag fick en hel del viktiga och tråkiga saker gjort. Dock var jag trött som en s(n)arkofag, så det blev ovanligt tid i säng. Som lök på laxen, så var vädret så grått att hade E.L James tittade ut genom fönstret hade hon aldrig kommit på att döpa en erotisk roman efter den färgen.

Redan vid årsskiftet ställde jag in mig på att 2015 skulle bli ett tufft år, och det har det hittills varit men inte på det sätt som jag trodde. Det har inte varit höga berg och djupa dalar, utan det är mer att topparna och det vanliga humöret är lite lägre än jag känner igen. Dock är jag inte rädd för att jag är på väg in i en depression, eftersom jag uppskattar saker, som att bo ihop med Goron, mötena med mitt fantasy-sällskap och gott te. Dessutom börjar jag att plugga nästa vecka, vilket jag hoppas ger min hjärna den struktur och stimulans den behöver. Jag kan helt enkelt acceptera att det är lite grått just nu.

Jag tänker avsluta det här inlägget med en sång har blivit min pepp-låt sedan jag hörde den på ett spinning-pass. När dessutom en kreativ fellow whovian klipper ihop en "Doctor Who"-video, då är det inte mycket att göra.

Organiserad Time Lord-onsdag

Om jag får frågan hur jag hanterade gårdagen så skulle svaret bli:



Jag blev nämligen kallad på en intervju samma dag som jag hade tvättstugan. Med lite prioritering och en stor dos effektivitet så hann jag med båda. Nu är anställningsintervjuer en av de mest konstlade situationer en människa kan vara i överhuvudtaget, men jag hoppas att min ärlighet lönar sig och att jag kan fixa det här. Hur det än går så kändes det som en skön revansch, och min magkänsla säger mig att det här kan bli bra.

Det blev verkligen en Time Lord-dag, efter att jag och Goron kommit hem provade jag ett nytt recept. Det kändes som att lins- och potatisbullarna aldrig blev klara (det finns ett skäl till att potatis-skalning användes som straff till sjöss), men när de väl var det var de riktigt goda. Vi bestämde dock att detta får bli ett helgrecept, när vi inte kommit hem trötta och hungriga efter en hård dags jobb och jobbsökande.

Playing the game of thrones

Det var ett tag sedan jag och Goron kom ut och gjorde saker, men idag blev det av. När Goron jobbat färdigt så gav vi oss ut och gick på "Game of Thrones"-utställningen som just nu befinner sig i Stockholm. Gratis inträde (aldrig fel) men lång kö. Vi stod i en timme innan vi kom in, men som tur är så har ju våren börjat komma, och jag hade med mig en termos med Pukka-te för att hålla värmen. 

Själva utställningen var kul att se. Roligast var att kunna gå nära och titta på kläderna och rekvisitan som använts, för de är detaljerade och välgjorda. Goron var trött efter jobbet och ingen av oss var sugna på att köa en timme till så vi hoppade över att ta en tur upp på muren eller bli brända av drakar. Hade vi fått välja hade det funnits fler kläder och rekvisita att titta på, och gärna med kommentarer från kostymörer och designers hur de har tänkt, men man inte få allt och det är kul att de kom till Stockholm. 

Den här iskalla killen träffade vi på utställningen. Tyvärr hade han inte sin häst med sig. Attans persilja, för jag tycker att scenen med hästen var en av den snyggaste i hela säsong 2 (Här kan du se den, men klicka inte om du är känslig för skadade djur och blod).

Öppet brev till min magkänsla

Kära Magkänsla,

Jag ber om ursäkt för att jag inte lyssnade på dig. Det är bara det att ibland så är det inte så lätt att skilja dina goda råd från den sviktande självkänslan, som ömsom peppar och ömsom dissar mig totalt. Nu vågade jag och provade jobbet. Det fungerade inte för mig, vilket du försökte att berätta för mig genom att skicka mig vågor av nervositet och oro.

Till mitt försvar så lärde jag mig mycket om mig själv av denna erfarenhet. Om vad som fungerar och vad som inte fungerar för mig. Om du tycker att jag är luddig så är det på grund av tystnadsplikten. Som sagt, jag lärde mig mycket och nu letar jag vidare efter ett nytt jobb och fortsätter att kämpa på för att bygga vidare på mitt och Gorons liv.

Hoppas på ett bra samarbete i framtiden, kära Magkänsla.

Hälsningar,
CrimsonAnna

Lunch på stan...bara så där

Det finns tid för att prata om saker man vill ha plats för i sitt "nya liv",  och det finns tid för att göra dem. Idag var det tid för det sistnämnda. Darth hade nämligen skapat ett evenemang på facebook om att äta foodtruck-lunch och hänga lite. Det är en sak som jag saknade med mitt gamla jobb, att inte kunna ta en lunch på stan med polare och vänner. Det är dock en sak som jag tycker ska ha plats i mitt nya liv. Så det blev en timmes lunch i stan, fyra personer, varav en ny, som åt texmex och diskuterade Stockholm och Star Wars. Trevligt och kul, jag och Darth har inte träffats på ett år. Det ingår också i framtidsplanen, att bli lite bättre på att träffa polare och vänner.

Hög(känslig)a vågor

Om mitt känsloliv ska illustreras med en tavla just nu, så får det bli "The great Wave" för det är höga vågor just nu. Jag har fått ett jobb, och det är bra, även om det väckte en hög av känslor, allt från lättnad till nervositet. Samtidigt har jag gått in i Forodrim nu, och det känns jättebra. Mötet var första gången på länge som jag kunde koppla av och vara i nuet, utan ansträngning.

Jag har funderat på om det blir för mycket nytt, för det är det som får det att storma i själen just nu, att jag inte har rutiner och på något sätt är mellan världarna nu. Samtidigt så tror jag att det är just något nytt jag behöver, bara jag får stanna upp ibland och ta det lugnt. Just nu behöver jag ge mig själv lite extra ställtid. Det, och påminna mig själv om att just nu så får barrikaderna stå tillbaka, just nu behöver jag se om min egen borg så att inte vågorna eroderar den.