Hur satanistisk metal fick mig att se ljusare på saker (Ghost på Gröna Lund)

Det känns inte lika hopplöst längre.

Trevlig första mening eller hur? Känslan kom i fredags, när Goron hämtade mig efter en tröttande arbetsdag. Goron och jag behövde fatta ett beslut om hur vi skulle göra med kvällen-gå på Ghost på Gröna Lund eller inte? Vi var båda trötta och sugna samtidigt, så vi bestämde att vi går och är vi trötta så kan vi alltid sätta oss i bilen och åka hem. Så hem och byta om. Jag tog till och med på mig mitt lila läppstift. Det var lite ovant att plocka fram metalsidan av mig igen, men det var lite kul också.

En sak var skönt, det var lagom mycket folk i parken. Har varit på konserter när det har varit så trångt att man sitter i sitt eget knä. Det är ganska skönt att kunna andas och sträcka ut armen utan att slå i någon. Strax innan konserten började så råkade jag ramla på Do Glatem. Han ger mig en kram och frågar om vi vill bli medsläpade. Så vi hänger på Do Glatem och hans vän och tar oss till andra sidan scenen. Mitt i vandradet visar det sig att jag och Do Glatems vän har en gemensam bekant, så jag hann ge Sober en snabb kram. Do Glatem hade lite roligt åt att halva sällskapet stannade och kramade folk mitt i så han konstaterade att "Alla gillar dig".

Det var riktigt kul att se Ghost-jag har grämt mig lite att jag missade dem på Sweden Rock Festival för tre år sedan, när de var "up and coming". Så det är kul att ha sett dem och det är helt okej musik. "Visst funkar det" som Do Glatem sade. Det var helt okej och roligt att det var så blandad publik.

Det gjorde mig och Goron gott att komma iväg. Dels så var det skönt att göra någonting som fick mig att släppa tankarna på jobbet. Dels så var det en symbol för att jag kan göra saker jag vill göra, inte bara jobb och måsten. Dessutom känns det skönt att få in metal-biten i mitt liv igen, den fick sig en rejäl törn i våras (vilket var ett av skälen till att jag bytte blogg till denna).

Lucifer är hemma =)

Svarteprinsen har idag fått komma hem igen. Han mår bättre och kommer nu att få specialfoder tillsvidare och smärtstillande i 5-7 dagar. På tisdag blir det återbesök och då får vi se provresultat och vad vi eventuellt ska göra mer långsiktigt. Lucifer själv tar dock det hela med ro.

*Bilden är gammal men han har inte ändrats nämnvärt 

Den jobbiga dagen då jag tystade mina negativa tankar

Idag skulle ha varit dagen då jag först tvättade, sedan träffade min vän Nystan, tog en fika och samlade lite energi. Det blev inte så. Lucifer, en av våra katter, har fått urinstopp igen, så nu ligger han inlagd på djursjukhuset och ska få behandling. Denna gång ska vi gå till botten med orsaken och stoppa det.

Mitt i tvättsorteringen och oron för Lucifer så var det ganska jobbigt, och diverse negativa tankar dök upp i huvudet. Den här gången gav jag dock inte efter för dem och trots att jag var ensam i rummet så sade jag "Nu går ni ut ur mitt huvud, för jag har inte tid med er längre". Det låter flummigt, men det hjälpte faktiskt. När de poppade upp lite senare så sade jag "Ni hörde vad jag sade första gången, gå ut". Sedan dess har jag sluppit de negativa tankarna, och jag hoppas att det fortsätter så.

Mitt i allt

Det var några dagar sedan jag skrev senast. Det har varit en hel del tankar i huvudet under veckan. Dels så blåser förändringens vindar, och vi får se om jag kliver ur den med håret lätt rufsat eller helt omtumlad. Det kan gå hur som helst, men de senaste dagarna har jag fått en känsla av att det kommer att gå bra, och det är det jag tänker gå på tills motsatsen är bevisad.

Blåsten har fått mig att fundera på hur jag kan göra för att hushålla med min energi och helst hålla den frisk och positiv. Jag har kommit fram till att det som behövs är att:

• Vara ärlig mot mig själv och mina behov
• Umgås mer med människor som får mig att sänka axlarna och pulsen
• Umgås mindre med människor som ska ta hand om mig oombedda och göra mitt liv till ett projekt
• Göra saker jag tycker är kul och vill göra. 

Dessutom har jag börjat fundera på att göra verklighet av akvariedrömmarna. Var trött, arg och ledsen efter ha blivit illa behandlad i en så kallad "må bra"-grupp på Facebook. Jag och Goron (mitt stora stöd i detta) åkte till en byggmarknad för att leta efter en klädhängare. Vi passade på att kolla in akvarie-avdelningen och när jag gick omkring där och tittade på fiskarna så märkte jag hur min puls gick ner och den vassa ångestklumpen i magen blev något mjukare och mer lätthanterligt. Så när vi har kunnat bestämma oss vilka fiskar vi ska ha (något färgglatt blir det) så blir det ett akvarium.

Ut ur komfort-zonen

Det är inte bara brytningstid i vädret just nu-här i Sverige slåss sommaren och hösten om herraväldet,  det är ganska mycket som hänger över mig och Goron just nu, och jag får kämpa för att palla de skurar av ovälkommen energi som världen kastar över mig just nu. Passade på att ta en tur till centrum också, det var rätt skönt att a) promenera (Goron är bilkille) b) handla och ta en tur till biblioteket. För mig fungerar biblioteket lika bra som tröstshopping. Kom hem med fem böcker, om feng shui, vikingatiden samt en bok "Julmatchen på västfronten" om en händelse under första världskriget, samt en bok om häxor.

Klev ur komfort-zonen idag genom att, trots att jag var trött, bege mig till gymmet för ett specialpass yoga. Det var fokus på solhälsningen-och jag och solhälsningen var inte kommit överens. Efter att ha fått en grundlig genomgång och därefter gjort ett stort antal av den, kan jag nu säga att jag har brutit ner mitt psykiska motstånd. Som alltid är kroppen skön efter att ha yogan, den bryter liksom ner mycket negativ energi i kroppen. Inte en universal-lösning, men en bit på vägen. Dessutom är jag nöjd med att ha brutit ner ett hinder (mitt motstånd mot solhälsningen) för ägna mig åt jag gillar (yoga).

Sista sommarhelgen och vad jag tar med mig från semestern

Det har visserligen gått två veckor sedan jag började jobba, men sista sommarhelgen var rolig och givande så den förtjänar att bli ombloggad. I slutet av posten kommer det också några ord om vad jag vill ta med mig från semestern in i hösten. 

Paraden vandrar iväg. Jag syns bakom Rödluvan i brunt hår, lugg och grön mantel med huvan nerfälld. Tack till David Rasmusson för lånet av bilden. Vill ni se fler paradbilder, klicka här.

På lördagen krönte Science Fiction-bokhandeln sitt 30-årsfirande med en dräktparad. Samlingen var i Kungsträdgården (for my international readers, Kungsträdgården is a park in central Stockholm, commonly used for meeting and such) och det såg ut som att karaktärerna i bokhandelns hela utbud hoppat ut från boksidor och filmer och samlats. Vad jag föreställde rådde det dock lite förvirring om. Fick höra ett glatt "Hobbit!" och svarade lika glatt "Viking!" varvid svaret kom"Vikinga-hobbit!" Det kan jag leva med för det var sött. 

Själva paraden var mycket roligt att gå i. Vi hade ju en egen orkester, Kårsdraget, som spelade klassiska sånger som Imperial March, samt ledmotiven till "Doctor Who" och "Game of Thrones". Jag fick lite storhetsvansinne och tyckte att jag tänker inte gå någonstans igen utan en egen orkester. Tyvärr började det regna halvvägs men vi var tappra och gick ändå. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till mina vikingakläder, de är gjorda i material (linne och ylle) som tål utomhusväder. Manteln var väldigt skön svepa in sig i.

En extra skön sak var att tidigare när jag har gjort sådana här saker har jag ofta gjort det ensam. Nu hann dels träffa och säga hej till en vän innan, dels så gick Goron med mig halva vägen och det var jättemysigt. 

Det blev en helg i vikingakläder, dagen efter var det dags för marknaden "Skeppen kommer". Fick sällskap en stund av Nystan och hennes pojkvän, som jag träffade för första gången. Första intrycket var bra. Jag bygger vidare på min vikingadräkt (det är lite av charmen, att den byggs på bit för bit) och köpte två hängen hos Historiska fynd , vilka syns på bilden ovan. Det vänstra är ett eldstål. Köpte det för symboliken i den tända elden illtalar mig. Fint nog är det inte bara en vanlig amulett i Norden, det finns teorier att den har att göra med slaviska mångudinnor. Högerhänget anses allmänt föreställa Freja, krigs och kärleksgudinna, och originalet finns på Historiska museet.  Har köpt pärlor som ska hänga tillsammans med hängena på dräkten också. 

I och med Skeppen kommer så tog semestern slut. Goron och jag pratade ihop om vad vi ville ha med oss från semestern i hösten, som vi vet kommer att bli en kämpa-höst. Här är vad vi kom fram till:

• Våra små dagsutflykter
• Att låta det som är nördigt och kul ta plats
• Att ta tid för återhämtning

'

Mitt bästa år September "Min nya komfortzon"

Ny månad, september, en månad som smakar klar, frisk luft och nystart. Temat för denna månad är "Min nya komfortzon". Det är en uppmuntran att prova nya saker, allt ifrån en ny träningsform till att bära en ny stil. Nu stundar det saker i mitt liv som gör att jag kommer att bli tvungen att gå utanför min komfortzon. Bland annat så kan det hända saker på jobbfronten, men det är saker som ännu är i väven, som det så vackert heter i "Sagan om Valhalla". Dessutom är det dags att byta glasögon och klippa sig, och då kanske jag vågar något nytt.

Redan idag har jag klivit utanför komfort-zonen i bloggen. Jag har aldrig provat att ha bakgrundsfärgen guldbrun i bloggen. Nu provar jag idag. Vi får se vad jag provar för nytt imorgon. Vad det än blir, har jag ju skapat en ny komfortzon i och med att jag för första gången i mitt liv blivit sambo.