Om du är en sån där jävla typ som regelbundet gnäller på folk som är ledsna över att en kändis dött...k-n-i-p i-g-e-n— Ida (@idakjellin) 27 december 2016
Ida Kjellin har en viktig poäng. När en kändis dör så står det inte på förrän gnällspikarna står i farstun och ylar om att "Den kärleken borde riktas till den som lever" och "manar till aktion". Som om det skulle finnas en begränsad mängd kärlek i världen, och himlen förbjude att en enda droppe sprids på någon annan än de som lever. Det handlar om timing också. Varför skriva ut detta när en värld är i sorg? Det är helt okej att inte dela sorgen, men man kan respektera den. Någon skrev på en väns inlägg "Haha, jag tror att du trampade på en öm tå där ;-)", Då hade jag god lust att skriva. "Ja, vissa människor känner saker. Har du problem med det?"
Märkligt nog har jag aldrig hört dessa personer, som säger att levande människor är viktigare än döda, uttrycka några problem med dödsannonser, begravningsblommor eller smyckade gravar. Så min känsla är snarare att de vill ta billiga duktighetspoäng (ett uttryck jag kommer att återkomma till) genom att visa sig unika gentemot massan.